De sjuttio årsveckorna
1Under Dareios första år – han som var son till Xerxes, var av medisk härkomst och hade blivit kung över kaldeerriket – 2under hans första regeringsår, uppmärksammade jag, Daniel, i skrifterna hur många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till profeten Jeremia: sjuttio år. 3Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska. 4Jag bad till Herren, min Gud, och bekände:
»Ack, Herre, store och förfärande Gud, du som troget håller fast vid förbundet med dem som älskar dig och håller dina bud! 5Vi har syndat och handlat orätt, vi har dragit skuld över oss och trotsat dig, vi har vänt oss bort från dina bud och lagar. 6Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna som har talat i ditt namn till våra kungar, hövdingar och fäder och till allt folket i landet. 7Du, Herre, är rättfärdig, men vi står denna dag med skam: vi män av Juda och Jerusalems invånare, alla israeliter, när och fjärran, i alla länder dit du har fördrivit dem, därför att de var trolösa mot dig. 8Herre, det är vi som står med skam, våra kungar, våra hövdingar och våra fäder, vi som har syndat mot dig. 9Herre, vår Gud, du är barmhärtig och förlåtande. Vi är upproriska mot dig, 10vi har inte lyssnat till din röst och inte handlat efter den vägledning du gav oss genom dina tjänare profeterna. 11Ja, hela Israel har överträtt din lag och avfallit och inte lyssnat till dig. Därför har vi drabbats av den förbannelse som du har svurit att sända och som står skriven i din tjänare Moses lag. Vi har syndat mot dig, 12och du har bekräftat det ord som du uttalade om oss och om de styresmän som härskat över oss. Du har låtit ett så stort elände drabba oss att något liknande det som skedde i Jerusalem aldrig har skett under himlen. 13Så som det är skrivet i Moses lag kom allt detta onda över oss, utan att vi sökte blidka dig, Herre, vår Gud. Vi upphörde inte att synda och frågade inte efter din sanning. 14Därför, Herre, höll du olyckan i beredskap och lät den drabba oss – rättfärdig är du, Herre, vår Gud, i alla dina gärningar – men vi lyssnade inte till din röst.
15Herre, vår Gud, du som med din starka hand har fört ditt folk ut ur Egypten och gjort ditt namn ryktbart intill denna dag! Vi har syndat, vi har dragit skuld över oss. 16Herre, du som alltid har handlat trofast mot oss, vänd nu din glödande vrede från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. Våra synder och våra fäders missgärningar har dragit vanära över Jerusalem och ditt folk inför alla som bor omkring oss. 17Hör, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt för din egen skull, Herre, ditt ansikte lysa över ditt tempel som ligger ödelagt. 18Min Gud, vänd ditt öra hit och hör, öppna dina ögon och se förödelsen som drabbat oss och den stad över vilken ditt namn har utropats. Vi litar inte till vår egen rättfärdighet när vi kommer inför dig med våra böner, utan till din stora barmhärtighet. 19Herre, hör! Herre, förlåt! Herre, lyssna och grip in! För din egen skull, min Gud, dröj inte, ty över din stad och ditt folk har ditt namn utropats!«
20Medan jag ännu bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön för hans heliga berg, 21ja, medan jag ännu bad min bön, kom Gabriel, som jag förut såg i min syn, mot mig i ilande flykt. Det var vid tiden för kvällsoffret. 22Han kom fram och talade till mig: »Daniel, nu har jag begett mig hit för att ge dig full insikt. 23Redan när du började din bön gavs ett svar, och jag har kommit för att meddela dig det, ty du är högt älskad. Lägg nu märke till svaret, så att du förstår synen!
24För ditt folk och för din heliga stad är sjuttio veckor bestämda innan ondskan hejdas, synden stävjas och skulden sonas, innan den eviga rättfärdigheten kommer i dagen, den profetiska synen beseglas och det allra heligaste invigs. 25Detta skall du veta och besinna: från det att ordet utgick om att Jerusalem skall återställas och uppbyggas, till dess att den som är smord till furste kommer, skall det gå sju veckor. Under sextiotvå veckor blir sedan staden återuppbyggd, med gator och vallgravar. Men under en tid av vånda, 26efter de sextiotvå veckorna, kommer han som är smord att förgöras och försvinna. Både staden och helgedomen blir förstörda liksom fursten som skall komma. Slutet kommer genom en stormflod, och den fastställda ödeläggelsen fortgår ända till krigets slut. 27För en veckas tid kommer han att sluta ett starkt förbund med många. Under en halv vecka avskaffar han både slaktoffer och matoffer. På skändlighetens vingar kommer han som vanhelgar, ända till dess att det fastställda slutet drabbar honom.«
