Daniel 8

₃Jag fick se en bagge som stod vid floden. Den hade två horn. Båda var långa, men det ena var längre än det andra och hade växt fram senare. ₄Jag såg baggen stånga mot väster, mot norr och mot söder. Inget djur kunde stå emot den och ingen kunde rädda något ur dess våld: den gjorde vad den ville och fick stor makt. ₅Då såg jag en bock komma västerifrån och fara över hela jorden utan att vidröra marken. Den hade ett mäktigt horn i pannan. ₆Bocken nådde fram till baggen med de två hornen – den som jag sett stå vid floden – och störtade mot den med ursinnig kraft. ₇Jag såg bocken komma alldeles inpå baggen och uppretad stöta till den, så att de två hornen bröts av, utan att baggen förmådde stå emot. Den vräkte baggen till marken och trampade på den, och ingen kunde rädda baggen ur dess våld. ₈Bocken fick en väldig makt, men när den var som starkast bröts det stora hornet av, och fyra mäktiga horn sköt upp i dess ställe, mot himlens fyra väderstreck. ₉Från ett av hornen sköt ett annat horn ut, ett helt litet, som därpå växte sig mycket stort, mot söder, mot öster och mot det härliga landet. ₁₀Det växte ända upp till himlens här och kastade några ur hären och några av stjärnorna ner till jorden och trampade på dem. ₁₁Ja, han växte ända upp till härens furste, berövade honom det dagliga offret och vanhelgade tempelplatsen. ₁₂Mot det dagliga offret skedde ett övergrepp: en truppstyrka sattes in, som slog sanningen till marken och hade framgång i vad den gjorde. ₁₃Då hörde jag en helig ängel tala, och en annan av de heliga sade till denne som talade: »Hur lång tid avser synen med det dagliga offret, den vanhelgande överträdelsen och templet och härligheten som blir utlämnade till att förtrampas?« ₁₄Denne svarade honom: »Efter 2 300 kvällar och morgnar kommer templet att få sin upprättelse.«

₁₅När jag, Daniel, hade sett denna syn och sökte förstå den stod det framför mig en som liknade en man, ₁₆och jag hörde en människoröst mitt över Ulaj ropa ut orden: »Gabriel, förklara synen för honom!« ₁₇Då kom han fram till mig där jag stod, och jag blev förskräckt och föll ner med ansiktet mot marken. Han sade till mig: »Människa! Du skall veta att synen avser den sista tiden.« ₁₈Medan han talade med mig låg jag i vanmakt med ansiktet mot marken. Men han rörde vid mig, reste mig på fötter ₁₉och sade: »Nu låter jag dig veta vad som kommer att ske i vredens sista skede: det är om den sista tiden det handlar. ₂₀Baggen som du såg, med de två hornen, är kungarna av Medien och Persien. ₂₁Bocken är kungen av Grekland. Det stora hornet i pannan är den förste kungen. ₂₂Att det bröts av och fyra andra växte upp i dess ställe betyder att fyra riken skall uppstå ur hans folk, men utan att äga hans styrka. ₂₃Då deras herravälde tar slut – när synderna blivit fulltaliga – kommer en fräck och listig kung. ₂₄Hans makt blir stor, han kommer att vålla oerhörd förödelse och ha framgång i vad han gör. Han skall sprida fördärv bland de mäktiga och i det heliga folket. ₂₅På grund av sin skicklighet kommer han att ha framgång med sitt svek. Han skall ha höga tankar om sig själv och oförmärkt fördärva många och resa sig mot den högste fursten; han kommer dock att krossas, men inte av människohand. ₂₆Synen med kvällar och morgnar – den som omtalats – är tillförlitlig. Men du skall hemlighålla vad du har sett: det gäller en avlägsen framtid.«

₂₇Själv blev jag, Daniel, sjuk i flera dagar men steg sedan upp och skötte min tjänst hos kungen. Jag var bestört över synen och förstod den inte.