Bibel 2000 (B2000)
5

Sjätte synen: den flygande bokrullen

51När jag på nytt lyfte blicken fick jag se en flygande bokrulle. 2Ängeln frågade: »Vad ser du?« Jag svarade: »Jag ser en flygande bokrulle, tio meter lång och fem meter bred.« 3Då sade han: »Det är förbannelsen som går ut över hela landet. Alltför länge har tjuven och menedaren varit utan straff. 4Nu har jag låtit förbannelsen gå ut, säger Herren Sebaot, för att den skall tränga in hos den som stjäl och hos den som svär falskt vid mitt namn. Den skall bli kvar i deras hus och rasera allt, både trävirke och sten.«

Sjunde synen: kvinnan i sädestunnan

5Ängeln som talade med mig gick nu fram och sade till mig: »Lyft blicken och se vad som kommer.« — 6»Vad är det?« frågade jag, och han svarade: »Det är en sädestunna.« Han fortsatte: »Detta är den skuld som finns i landet.«

7Nu lyftes ett runt blylock, och inne i sädestunnan satt en kvinna. 8»Detta är ondskan«, sade han och knuffade henne tillbaka i sädestunnan. Och så lade han på blyskivan. 9Sedan lyfte jag blicken och såg två kvinnor komma, och vinden fyllde deras vingar, och deras vingar var som hägervingar. De lyfte upp sädestunnan mellan jord och himmel. 10»Vart för de tunnan?« frågade jag ängeln som talade med mig. 11Han svarade: »Till Shinar, för att bygga ett tempel åt kvinnan. När det är färdigt skall hon ställas upp på sin plats.«

6

Åttonde synen: de fyra vagnarna

61När jag på nytt lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, 3den tredje av vita och den fjärde av fläckiga hästar, idel starka hästar. 4Jag frågade ängeln som talade med mig: »Vad betyder de, herre?« 5Ängeln svarade: »De är himlens fyra vindar som drar ut efter att ha stått inför hela världens herre. 6Vagnen med de röda hästarna drar ut mot landet i öster, de svarta hästarna mot landet i norr, de vita mot landet i väster och de fläckiga mot landet i söder.«

7Och de starka hästarna kom fram, ivriga att färdas över jorden. Han sade: »Far bort över jorden!« Och när de hade dragit ut över jorden 8ropade han på mig: »Se hur de som drar ut mot landet i norr tömmer min vrede över det.«

Josuas kröning

9Herrens ord kom till mig:

10Ta emot gåvorna från de deporterade, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Du skall söka upp det hus som tillhör Josia, Sefanjas son; dit har de kommit från Babylonien. 11Där skall du hämta silver och guld och låta göra en krona och sätta den på översteprästen Josua, Josadaks son. 12Säg till honom: Så säger Herren: Här är han vars namn är Telningen. Där han står skall det spira, och han skall bygga Herrens tempel. 13Ja, han skall bygga Herrens tempel, få kungavärdighet och sitta som härskare på sin tron. En präst skall dela tronen med honom, och mellan dem skall full enighet råda. 14Kronan skall vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Josia, Sefanjas son.

15Människor skall komma från fjärran för att vara med och bygga Herrens hus. Då skall ni inse att det är Herren Sebaot som har sänt mig till er. Detta skall ske om ni verkligen lyssnar på Herrens, er Guds, röst.

7

Rättfärdighet hellre än fasta

71Under kung Dareios fjärde regeringsår, på fjärde dagen i nionde månaden, kislev, kom Herrens ord till Sakarja. 2Betel Sareser skickade Regem Melek och hans män för att beveka Herren 3och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna: »Skall jag gråta och fasta i den femte månaden, som jag har gjort i många år?« 4Då kom Herren Sebaots ord till mig:

5Fråga folket i landet och prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för min skull ni hållit fasta? 6När ni äter och dricker, är det inte för er egen skull ni gör det? 7Har ni glömt vad Herren förkunnade genom de tidigare profeterna, då Jerusalem ännu var befolkat och tryggt med städerna runt omkring sig, och då Negev och Låglandet var bebodda?

8Åter kom Herrens ord till Sakarja:

9Så har Herren Sebaot sagt: »Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! 10Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.« 11Men de vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva. 12Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med sin ande genom de tidigare profeterna. Då drabbades de av Herren Sebaots mäktiga vrede. 13De ville inte höra då han ropade, och därför sade han: »Då vill inte heller jag höra när de ropar. 14Jag låter dem virvla med vinden, bort till folk som de inte känner.« Landet lades öde bakom dem, ingen färdades där. Så gjorde de det ljuvliga landet till en ödemark.