Det hotande straffet
1Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som de andra folken,
du som har horat dig bort från din Gud.
Du vill gärna ha horlön
på alla tröskplatser för säd.
2Tröskplats och vinpress skall svika dem,
och druvmusten skall tryta.
3De får inte bo i Herrens land,
Efraim måste tillbaka till Egypten,
måste äta oren föda i Assyrien.
4De skall inte få offra vin åt Herren,
inte frambära sina slaktoffer åt honom,
deras bröd skall vara som sorgebröd,
och alla som äter av det blir orena.
Deras mat stillar deras hunger,
men den kommer inte in i Herrens hus.
5Vad skall ni göra på festdagen,
den dag det är Herrens högtid?
6Om de drar bort från förödelsen
får Egypten samla ihop dem,
Memfis begrava dem.
Deras silverskatter blir övervuxna av tistlar,
törnen frodas i deras hus.
7Straffets dagar är inne,
vedergällningens dagar är nära,
Israel skall få erfara det.
»Profeten är en dåre,
denne andans man är galen!«
Nej, det sker för att din synd är stor,
din hätskhet så stark.
8För väktaren över Efraim, min Guds folk,
för profeten läggs snaror var han än går,
och hätskhet råder i hans Guds hus.
9De har sjunkit i djupt fördärv
som den gången i Giva.
Han minns deras brott,
han straffar deras synder.
Dom över folkets avfall
10Som druvor i öknen
fann jag Israel,
som tidig frukt på fikonträdet
– den allra första –
såg jag era fäder.
Men när de kom till Baal-Pegor
vigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
som den de älskade.
11Efraims ära flyger bort som en fågel,
ingen skall föda, ingen vänta barn,
ingen bli havande.
12Och de barn de har
tar jag ifrån dem,
ingen blir kvar.
Ja, ve över dem
när jag lämnar dem.
13[---]
Efraim skall få leda
sina egna barn till bödeln.
14Ge dem, Herre, vad de skall ha!
Ge dem ofruktsamma sköten
och förtorkade bröst!
15Allt ont de gjorde i Gilgal
fick mig att hata dem.
För deras onda gärningars skull
skall jag driva dem ut ur mitt hus.
Jag kan inte älska dem mer,
alla deras furstar är upprorsmän.
16Efraim är slagen,
förtorkad från roten.
Folket skall inte bära frukt.
Även om de föder
skall jag döda deras dyrbara livsfrukt.
17Min Gud förkastar dem,
ty de lyssnade inte till honom.
De skall bli flyktingar bland folken.