Bibel 2000 (B2000)
1

11Detta är Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel.

Profeten, horkvinnan och deras barn

2Här börjar Herrens ord genom Hosea.

Herren sade till Hosea: Gå och skaffa dig en horkvinna och horungar, ty landet horar sig bort från Herren. 3Då tog han Gomer, Divlajims dotter. Hon blev havande och födde honom en son. 4Herren sade till honom: Ge honom namnet Jisreel, ty jag skall snart straffa Jehus ätt för blodet som flöt vid Jisreel och göra slut på Israels folks kungadöme. 5Den dagen skall jag bryta sönder Israels båge på Jisreels slätt.

6Hon blev havande igen och födde en dotter. Han sade till honom: Ge henne namnet Lo Ruchama, »Hon får inte förbarmande«, ty jag kommer inte längre att förbarma mig över Israels folk utan fördriva dem. 7Men Judas folk skall jag förbarma mig över, jag skall rädda dem genom Herren, deras Gud. Jag skall inte rädda dem genom båge och svärd och krig eller genom hästar och ryttare.

8När hon hade avvant Lo Ruchama blev hon havande och födde en son. 9Han sade: Ge honom namnet Lo Ammi, »Inte mitt folk«, ty ni är inte mitt folk, och jag vill inte höra till er.

10Israels folk skall bli som sanden vid havet som inte kan mätas och räknas. Och där det nu heter om dem »Ni är inte mitt folk«, där skall de kallas »Den levande Gudens barn«. 11Judas folk och Israels folk skall samlas under en gemensam ledare. De skall växa upp ur jorden, och stor blir Jisreels dag.

2

21Kalla era bröder Ammi, »Mitt folk«, och kalla era systrar Ruchama, »Hon får förbarmande«.

Israel anklagas för otrohet

2Gå till rätta med er mor, gå till rätta

— hon är inte min hustru

och jag är inte hennes man —

så att hon tar bort det horiska i sitt ansikte

och det otuktiga mellan sina bröst.

3Annars skall jag klä av henne

och låta henne stå naken som den dag hon föddes.

Jag skall göra henne till en ödemark,

låta henne förtorka som en öken

och lämna henne att dö av törst.

4Hennes barn skall jag inte visa förbarmande,

eftersom de är horungar.

5Deras mor var en hora,

hon som födde dem handlade skamlöst.

Hon tänkte: »Jag vill följa mina älskare,

som ger mig mitt bröd och mitt vatten,

min ull och mitt lin, min olja och mitt vin.«

6Därför skall jag spärra hennes väg med törnen

och resa en mur för henne,

så att hon inte hittar sina stigar.

7Hon springer efter sina älskare

men hinner inte ifatt dem,

söker dem men finner dem inte.

Då skall hon tänka:

»Jag återvänder till min förste man,

jag hade det bättre då än nu.«

8Hon förstår inte

att det var jag som gav henne

säden och vinet och oljan.

Jag skänkte henne det myckna silvret

och guldet som de använt till Baal.

9Därför skall jag ta tillbaka

min säd när den har mognat

och mitt vin när skördetiden är inne,

jag skall rycka undan min ull och mitt lin,

som hon skyler sin nakenhet med.

10Ja, jag skall blotta hennes blygd

i älskarnas åsyn,

och ingen kan rädda henne undan mig.

11Jag skall göra slut på all hennes glädje,

hennes högtider, nymånadsdagar och sabbater,

alla hennes fester.

12Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd,

som hon tror är den lön

hon har fått av sina älskare,

jag skall förvandla dem till snårskog,

de vilda djuren skall äta dem.

13Jag skall straffa henne för dagarna

då hon tände offereld åt baalsgudarna,

prydde sig med ringar och smycken

och följde sina älskare.

Mig glömde hon,

säger Herren.

Herrens kärlek till den trolösa

14Därför skall jag locka ut henne i öknen

och söka vinna hennes hjärta.

15Där lovar jag att återge henne vingårdarna,

jag gör Akors dal till en hoppets port.

Där skall hon svara mig som i sin ungdom,

som när hon drog ut ur Egypten.

16Den dagen, säger Herren,

skall du kalla mig »min man«

och inte längre »min Baal«.

17Jag skall se till att baalsgudarna inte nämns,

att hon inte mer tar deras namn i sin mun.

18För mitt folk skall jag den dagen sluta ett förbund

med de vilda djuren,

med himlens fåglar och markens kräldjur,

och båge och svärd och krig

skall jag utplåna i landet,

så att de får bo i trygghet.

19Jag skall äkta dig för evigt,

jag skall äkta dig i rättfärdighet och rätt,

i kärlek och förbarmande.

20Jag skall äkta dig i trofasthet,

och du skall lära känna Herren.

21Den dagen skall jag svara, säger Herren,

jag skall svara himlen,

och himlen skall svara jorden,

22och jorden skall svara säden och vinet och oljan,

och de skall svara Jisreel.

23Jag skall plantera henne åt mig i landet

och förbarma mig över Lo Ruchama

och säga till Lo Ammi: »Du är mitt folk«,

och han skall svara: »Min Gud.«