11
Hes 16
23
1:1 Herrens ord som kom till Hosea Profeten Hosea verkade i Nordriket (Israel) från mitten av 700-talet f.Kr. till tiden närmast före rikets fall 722. Hoseaboken har sedan samlats och fått sin slutliga form i Sydriket (Juda), varvid tillägg och omtolkningar har skett med hänsyn till förhållandena där; Profetböcker. Kap. 1–3 beskriver förhållandet mellan Gud och folket under bilden av en kärleksförbindelse mellan en man och en kvinna. Kap. 4–10 innehåller domsord, medan kap. 11–14 ger uttryck åt hoppet om att Guds kärlek till sitt folk skall leda till dess räddning. Texten till Hos är ovanligt svårtolkad, vilket delvis beror på textskador och avskrivningsfel. Gränserna mellan olika avsnitt är ofta oklara. Översättningen är därför på många ställen osäker, inte bara i verser där detta särskilt har markerats.1:1 Jotam … Jerobeam Kungarna regerade kring mitten av 700-talet f.Kr.; Tabell 2, Regentlängd. Hos redigerades i Juda, vilket kan förklara att kungarna där nämns först. Av Israels kungar nämns endast Jerobeam II, trots att Hoseas verksamhet framför allt ägde rum under Jerobeams efterträdare.Detta är Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel.
Profeten, horkvinnan och deras barn
21:2 horkvinna Antingen en prostituerad kvinna eller en israelitisk kvinna som deltagit i kanaaneiska fruktbarhetsriter. Förbindelsen med Gomer (v. 3) blir en bild för folkets gudsförhållande, som i Hos ofta beskrivs med olika former av ordet »hora«; Otrogen.Här börjar Herrens ord genom Hosea.
Herren sade till Hosea: Gå och skaffa dig en horkvinna och horungar, ty landet horar sig bort från Herren. 3Då tog han Gomer, Divlajims dotter. Hon blev havande och födde honom en son. 4
1:4 Jisreel. De händelser som avses skildras i 2 Kung 9–10.Herren sade till honom: Ge honom namnet Jisreel, ty jag skall snart straffa Jehus ätt för blodet som flöt vid Jisreel och göra slut på Israels folks kungadöme. 5Den dagen skall jag bryta sönder Israels båge på Jisreels slätt.
6
1:6 utan fördriva dem Grundtextens innebörd osäker.Hon blev havande igen och födde en dotter. Han sade till honom: Ge henne namnet Lo Ruchama, »Hon får inte förbarmande«, ty jag kommer inte längre att förbarma mig över Israels folk utan fördriva dem. 7
1:7 Att Juda här undantas från domen kan bero på att versen är ett tillägg som har gjorts i Sydriket; jfr not till 1:1. Annars görs ingen sådan skillnad mellan Juda och Israel; jfr t.ex. 5:14.Men Judas folk skall jag förbarma mig över, jag skall rädda dem genom Herren, deras Gud. Jag skall inte rädda dem genom båge och svärd och krig eller genom hästar och ryttare.
8När hon hade avvant Lo Ruchama blev hon havande och födde en son. 9
1:9 inte mitt folk Att israeliterna var Guds folk var en gammal övertygelse, uttryckt redan i tidiga texter, t.ex. Dom 5:11. Profeten förkunnar nu att folkets synd har brutit detta förhållande.Han sade: Ge honom namnet Lo Ammi, »Inte mitt folk«, ty ni är inte mitt folk, och jag vill inte höra till er.
10
1:10–2:23 Motsvarar i MT 2:1–25; Kapitel- och versindelning.Israels folk skall bli som sanden vid havet som inte kan mätas och räknas. Och där det nu heter om dem »Ni är inte mitt folk«, där skall de kallas »Den levande Gudens barn«. 11
Judas folk och Israels folk skall samlas under en gemensam ledare. De skall växa upp ur jorden, och stor blir Jisreels dag.