Jakobs sista ord till sina söner
1Jakob kallade till sig sina söner och sade:
»Samlas här, jag vill förkunna
vad som händer er i kommande dagar.
2Kom hit och lyssna, Jakobs söner,
lyssna på Israel, er fader.
3Ruben, du är min förstfödde,
min mannakrafts första frukt,
den främste i ära, den främste i styrka.
4Du är som ett svallande vatten.
Du skall inte mer vara den främste,
ty du intog din faders säng,
du vanhelgade min bädd.
5Simon och Levi är bröder,
deras svärd är våldets verktyg.
6Jag skyr deras sällskap
och vill inte vara i lag med dem.
I sin vrede dräpte de män,
i övermod stympade de oxar.
7Förbannad deras otyglade vrede,
deras skoningslösa raseri.
Jag skall sprida dem i Jakob,
skingra dem över Israel.
8Juda, dig prisar dina bröder,
du slår dina fiender på flykten.
Din faders söner bugar sig för dig.
9Ett ungt lejon är Juda.
Du reser dig upp från ditt byte, min son.
Han lägger sig ner och vilar som ett lejon,
ett lejon som ingen vågar störa.
10Spiran skall förbli hos Juda,
härskarstaven i hans hand.
En gång skall han motta tribut
och folken tvingas till lydnad.
11Han binder sin åsna vid vinstocken,
sitt åsneföl vid rankan.
Han tvättar sin dräkt i vin,
sin klädnad i druvornas blod.
12Hans ögon är mörkare än vin,
hans tänder vitare än mjölk.
13Sebulon bor vid havets kust,
vid kusten där skepp lägger till,
ända bort emot Sidon.
14Isaskar är en stark åsna
som lagt sig till vila i fållan.
15Han fann det gott att komma till ro
och såg att landet var ljuvligt.
Då böjde han nacken under bördan
och blev en ofri dagsverkare.
16Dans folk är lika starkt
som någon annan stam i Israel.
17Dan är en orm vid vägen,
en huggorm vid stigen
som hugger hästen i hasen,
så att ryttaren faller baklänges.
18På din hjälp hoppas jag, Herre!
19Gad överfalls av rövarband,
själv faller han dem i ryggen.
20Asher mättas av feta rätter,
han bjuder på kunglig spis.
21Naftali är en hind som rör sig i frihet
och föder vackra kalvar.
22Ett ungt fruktträd är Josef,
ett ungt fruktträd vid källan,
grenarna klättrar upp efter muren.
23Skyttar ansätter honom,
bågskyttar går till anfall,
24men han håller stadigt sin båge,
och smidigt rör sig hans hand.
Jakobs Mäktige, Herden, Israels Sten,
25din faders Gud, han skall hjälpa dig,
Gud den Väldige, han skall välsigna dig
med välsignelser från himlen därovan,
välsignelser från djupet som vilar därnedan,
med välsignelser från bröst och sköte,
26välsignelser från ax och blomma,
välsignelser från de uråldriga bergen,
lycka från de eviga höjderna.
Må detta strömma över Josefs huvud,
över hjässan på fursten bland bröder.
27Benjamin är en rovgirig varg,
på morgonen förtär han sitt rov,
mot kvällen fördelar han sitt byte.«
28Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far talade till dem. Han välsignade dem och gav var och en av dem den välsignelse som tillkom honom.
Jakobs död och begravning
29Sedan befallde han dem: »När jag nu förenas med mina fäder skall ni begrava mig hos dem i grottan på hettiten Efrons fält, 30grottan på fältet i Makpela utanför Mamre i Kanaan, det fält som Abraham köpte som gravplats av hettiten Efron. 31Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea.« – 32Fältet med grottan förvärvades från hettiterna.
33När Jakob hade sagt detta till sina söner drog han upp fötterna i sängen. Så dog han och förenades med sina fäder.
