Juda och Tamar
1Vid denna tid lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Hira. 2Där mötte han dottern till en kanaané som hette Shua, och henne tog han till hustru. Han låg med henne, 3och hon blev havande och födde en son, som fick namnet Er. 4Hon blev åter havande och födde en son, som hon gav namnet Onan. 5Och hon födde ännu en son, som hon gav namnet Shela; hon befann sig i Kesiv när hon födde honom.
6Juda tog en hustru åt sin förstfödde son Er; hon hette Tamar. 7Men Er, Judas förstfödde, väckte Herrens misshag, och Herren dödade honom. 8Då sade Juda till Onan: »Gå till din brors hustru och gör din svågerplikt mot henne och skaffa avkomma åt din bror.« 9Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror. 10Därmed väckte han Herrens misshag, och därför dödade Herren också honom. 11Då sade Juda till sin svärdotter Tamar: »Nu får du bo som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen.« Han var rädd att också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Så flyttade Tamar hem till sin far.
12Tiden gick, och Shuas dotter, Judas hustru, dog. När sorgetiden var över gick Juda en dag tillsammans med sin vän Hira i Adullam upp till Timna för att vara med om fårklippningen. 13När Tamar fick höra att hennes svärfar skulle gå till fårklippningen i Timna 14lade hon av sig änkekläderna, satte på sig en slöja och sminkade sig. Sedan satte hon sig vid porten till Enajim, som ligger på vägen mot Timna. Hon hade förstått att man inte skulle ge henne till hustru åt Shela, fastän han nu var vuxen.
15När Juda fick syn på henne trodde han att det var en prostituerad, eftersom hon var beslöjad. 16Och han gick bort till henne där hon satt vid vägkanten. »Låt mig ligga med dig«, sade han; han visste inte att det var hans svärdotter. Hon sade: »Vad betalar du för det?« 17Juda svarade: »Jag skickar en killing ur min hjord.« – »Då får du ge mig en pant tills du har skickat den«, sade hon. 18»Vad skall du ha i pant?« frågade han. Hon svarade: »Ditt sigill och sigillsnodden och staven du har i handen.« Han gav henne vad hon begärde och låg sedan med henne, och hon blev havande. 19Hon gick därifrån, lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna.
20Juda skickade över killingen med sin vän från Adullam för att få tillbaka panten av kvinnan, men han kunde inte finna henne. 21Han frågade folk på platsen: »Var är den där tempelflickan som håller till vid vägen i Enajim?« De svarade: »Här har inte varit någon tempelflicka.« 22Han kom tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat finna henne och att folket på platsen förnekade att det hade varit någon tempelflicka där. 23Juda sade: »Då får hon väl behålla panten. Bara nu inte detta drar skam över oss. Jag skickade i alla fall den här killingen, fast du inte kunde finna henne.«
24Omkring tre månader senare sade man till Juda: »Din svärdotter Tamar har horat, och nu är hon med barn.« Då sade Juda: »För ut henne, hon skall brännas!« 25Men när hon fördes ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: »Ägaren till de här sakerna är far till mitt barn. Se efter vems det här är: sigillet, snodden och staven.« 26Juda kände igen dem. »Hon har rätten på sin sida«, sade han, »eftersom jag inte gav henne åt min son Shela.« Men han låg aldrig mer med henne.
27När det var tid för henne att föda visade det sig att hon skulle få tvillingar. 28Vid förlossningen stack först en hand ut. Då tog barnmorskan ett rött band och knöt kring handen. »Han kom först«, sade hon. 29Men han drog tillbaka handen, och hans bror kom fram. Då sade hon: »Så du bryter fram!« Och han fick namnet Peres. 30Därefter kom hans bror, han som hade det röda bandet kring handen, och han fick namnet Serach.
