1 Moseboken 33

₅När Esau fick se kvinnorna och barnen frågade han: »Vilka är det du har där?« Jakob svarade: »Det är barnen som Gud har skänkt mig, herre.« ₆Så steg slavinnorna fram tillsammans med sina barn och bugade sig till jorden. ₇Därefter steg Lea fram med sina barn och bugade sig, och slutligen steg Josef och Rakel fram och bugade sig.

₈Esau sade: »Den där stora skaran jag mötte, varför skickade du den?« – »För att vinna din välvilja, herre«, svarade Jakob. ₉»Jag har vad jag behöver«, sade Esau, »behåll vad du har, broder.« ₁₀Men Jakob sade: »Nej, jag ber dig! Visa mig välvilja och ta emot min gåva. Jag har ju kommit inför dig så som man kommer inför Gud, och du har inte avvisat mig. ₁₁Därför ber jag dig: ta emot gåvan som jag lät föra till dig. Gud har varit god mot mig, och jag har allt jag behöver.« Och Jakob bad honom så enträget att han tog emot gåvan.

₁₂Esau sade: »Låt oss nu bryta upp och dra vidare, jag slår följe med dig.« ₁₃Men Jakob svarade: »Som du ser, herre, är barnen små. Jag måste också tänka på mina tackor och kor som ger di. Driver man dem för hårt en enda dag, så dör hela hjorden. ₁₄Därför ber jag dig, herre, att du går i förväg, så kan jag följa långsamt efter, med tanke på djuren jag har att driva och med tanke på barnen, tills jag kommer fram till dig i Seir.« ₁₅Esau sade: »Låt mig åtminstone få lämna kvar en del av mitt folk hos dig.« – »Ta inte illa upp, herre«, svarade Jakob, »men det behöver du inte.«

₁₆Redan samma dag återvände Esau till Seir. ₁₇Men Jakob begav sig till Suckot, där han byggde sig ett hus. För boskapen gjorde han skjul, och därför fick platsen namnet Suckot.

₁₈På återvägen från Paddan Aram kom Jakob välbehållen till Shekems stad i Kanaan och slog läger utanför staden. ₁₉Marken där han slog upp sitt tält köpte han av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor. ₂₀Och där reste han ett altare, som han gav namnet »El är Israels Gud«.