Nebukadnessars dröm om den stora statyn
1Under sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar en dröm som gjorde honom så orolig att han inte kunde sova. 2Han lät tillkalla spåmännen, besvärjarna, trollkarlarna och stjärntydarna, för att de skulle säga honom vad det var han hade drömt. När de nu stod inför kungen 3sade han till dem: »Jag har haft en dröm, som har gjort mig djupt oroad. Jag vill veta vad den betyder.« 4Stjärntydarna svarade: (arameiska:) »Konung, må du länge leva! Säg dina tjänare vad du har drömt, så skall vi tala om vad det betyder.« 5Men kungen svarade: »Nej, detta är mitt fasta beslut: om ni inte kan säga mig både drömmen och dess tydning skall ni huggas i stycken och era hus bli avskrädeshögar. 6Men om ni säger mig både drömmen och dess tydning skall ni få gåvor, belöningar och stora hedersbetygelser av mig. Tala därför om för mig vad jag har drömt och vad det betyder.« 7Än en gång sade de: »Konung, vill du säga dina tjänare vad du har drömt, så skall vi tyda din dröm.« 8Kungen svarade: »Jag förstår nog att ni vill vinna tid, nu när ni ser att mitt beslut står fast 9och att domen över er bara kan bli en, om ni inte säger mig drömmen. Ni har kommit överens om att vilseleda mig med era lögner, i hopp om att läget skall förändras. Nej, säg mig nu vad jag har drömt, så förstår jag att ni också kan säga vad det betyder.« 10Då svarade stjärntydarna: »Ingen människa på jorden kan uppfylla konungens önskan. Aldrig har en konung, hur stor och mäktig han än må ha varit, begärt något liknande av en spåman, besvärjare eller stjärntydare. 11Det som du begär är så svårt att ingen kan utföra det, ingen utom gudarna, och de bor inte bland de dödliga.« 12Nu blev kungen utom sig av raseri och befallde att alla de visa i Babylon skulle avrättas.
13Sedan befallningen hade utgått att de visa skulle dödas sökte man också efter Daniel och hans kamrater för att döda dem. 14Då vände sig Daniel med kloka och välvalda ord till chefen för den kungliga livvakten, Arjok, som var på väg att döda de visa i Babylon. 15Han frågade Arjok, befälhavaren, varför kungen hade gett en så sträng befallning, och Arjok förklarade saken för Daniel. 16Då fick Daniel företräde för kungen och bad att få tid på sig, så skulle han tyda kungens dröm. 17Sedan gick han hem och berättade för sina kamrater Hananja, Mishael och Asarja vad som hade hänt. 18Och han uppmanade dem att bönfalla himlens Gud att visa barmhärtighet och låta dem veta hemligheten, så att inte han och hans kamrater och alla andra visa i Babylon skulle mista livet. 19Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och han prisade himlens Gud. 20Daniel sade:
Välsignat är Guds namn från evighet till evighet:
visheten och kraften är hans.
21Han låter år och tider skifta,
han avsätter kungar och tillsätter kungar,
han ger de visa deras vishet, de kloka deras förstånd.
22Han uppenbarar det djupt fördolda,
han vet vad som finns i mörkret,
hos honom bor ljuset.
23Mina fäders Gud, dig tackar och prisar jag,
du har gett mig visheten och kraften.
Nu har du låtit mig veta
det som vi bad dig om.
Svaret på kungens fråga
har du kungjort för oss.
24Daniel sökte nu upp Arjok, som hade kungens uppdrag att avrätta de visa i Babylon, och sade till honom: »Döda inte de visa i Babylon! För mig till kungen, så skall jag tyda hans dröm.« 25Arjok skyndade sig att föra Daniel till kungen och sade: »Bland dem som förts hit från Juda har jag funnit en man som kan ge dig tydningen.« 26Kungen frågade då Daniel, som fått namnet Belteshassar: »Kan du verkligen berätta för mig vad jag såg i drömmen och vad det betyder?« 27Daniel svarade: »Konung, den hemlighet som du frågar efter kan inte de visa, besvärjarna, spåmännen eller teckentydarna avslöja för dig. 28Men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta är den dröm du hade och de syner du såg på din bädd:
29Konung, då du låg på din bädd kom dina tankar att kretsa kring vad som skall ske i framtiden. Och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som kommer att hända. 30Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte därför att jag är visare än andra varelser utan för att du skall få veta vad drömmen betyder och förstå dina innersta tankar.
31Konung, du såg i din syn en väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och starkt glänsande, en förfärande anblick. 32Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, 33benen av järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera.
34Medan du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35Då krossades alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld. Det spreds som agnar från tröskplatserna om sommaren, fördes bort av vinden och stod ingenstans att finna. Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. 36Detta var drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen.
37Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran 38och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla – du är det gyllene huvudet. 39Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. 40Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. 41Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera.
42Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. 43Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman – liksom järn aldrig kan blanda sig med lera. 44Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt; 45du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan att någon hand rörde vid den, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld. Konung, det är en stor Gud som har låtit dig veta vad som skall ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.«
46Då föll kung Nebukadnessar ner med ansiktet mot marken i tillbedjan inför Daniel och befallde att man skulle frambära offer och rökelse åt honom. 47Och kungen sade till Daniel: »Er gud är sannerligen en gud över alla gudar, en herre över alla kungar och en som uppenbarar hemligheter – du har ju kunnat uppenbara denna hemlighet.« 48Så gav kungen Daniel en hög ställning och många och stora gåvor. Han gjorde honom till styresman över hela provinsen Babylon och upphöjde honom till ledare för alla de visa där. 49Men på Daniels begäran utsåg kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego att förvalta provinsen Babylon. Själv stannade Daniel vid kungens hov.
