Jesaja 32

₁Rättvist skall en gång en konung regera,

furstar härska med rättfärdighet.

₂Alla skall de vara som värn mot stormen

och skydd mot slagregn.

De skall vara som bäckar i öknen,

som klippblockets skugga i solpinat land.

₃Då skall de seendes ögon inte slutas,

de hörandes öron skall lyssna.

₄De obetänksamma skall få förstånd,

de stammande tala flytande och klart.

₅Dåren skall inte mer kallas ädel,

skurken inte kallas storsint.

₆Dårens ord är idel dårskap

och alla hans avsikter onda.

Han handlar gudlöst

och talar förvänt om Herren.

Den hungrige låter han svälta,

den törstande vägrar han vatten.

₇Onda är skurkens vapen,

skändliga är hans planer,

när hans lögner fäller den hjälplöse,

hans ord den fattige i rätten.

₈Men den ädles planer är ädla,

han träder upp för allt som ädelt är.

₉Sorglösa kvinnor, hör mina ord,

ni obekymrade, lyssna till mig.

₁₀En dag skall ni darra, ni obekymrade,

när skördetiden är förbi

och ingenting har bärgats.

₁₁Bäva, ni sorglösa,

darra, ni obekymrade,

klä av er nakna,

bind säcktyg om livet.

₁₂Klaga över åkrarna, de härliga åkrarna,

över de dignande vingårdarna,

₁₃klaga över mitt folks marker,

där törne och tistel skall ta överhand,

ja, över husen där glädjen bor

i den jublande staden.

₁₄Palatset skall ligga övergivet,

den brusande staden bli tom.

Ofelhöjden och tornet blir öde fält för alltid,

en tummelplats för vildåsnor,

en betesplats för hjordar –

₁₅tills ande från ovan utgjuts över oss.

Då skall öknen bli till en trädgård

och trädgårdar räknas som skog.

₁₆Rätten skall bo i öknen,

rättfärdighet i trädgården.

₁₇Rättfärdighetens verk är fred och välstånd,

dess frukt beständig ro och trygghet.

₁₈Mitt folk skall få bo i ett fredligt land,

i hem där de känner sig trygga

och får vila sorglösa.

₁₉Men skogen skall fällas

och staden jämnas med marken.

₂₀Lyckliga ni som kan så vid alla vatten

och låta oxar och åsnor ströva fritt!