Jesaja 33

₁Ve dig som härjar

men inte själv har härjats!

Ve dig som förråder

utan att själv ha blivit förrådd!

När du härjat nog skall du själv härjas,

när du slutat förråda blir du själv förrådd.

₂Herre, förbarma dig över oss,

till dig står vårt hopp.

Var vårt stöd varje ny dag,

vår hjälp i nödens stund!

₃Folken flyr för det väldiga dånet,

inför din höghet skingras de alla.

₄Plundrare går fram som gräshoppor,

som en gräshoppssvärm går de lös på allt.

₅Upphöjd är Herren som bor i himlen,

han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.

₆[---]

En skatt som ger räddning är vishet och insikt,

gudsfruktan är hans rikedom.

₇Hör, på Ariels gator klagar folket,

fredsbudbärarna gråter bittert.

₈Vägarna ligger öde,

där färdas ingen.

Fördrag har brutits,

vittnena frågar man inte efter,

och en människa räknas som intet.

₉Landet sörjer och förtvinar,

Libanon blygs och svartnar,

Sharon har blivit som en öken,

Bashan och Karmel ligger kala.

₁₀Nu träder jag fram i min höghet, säger Herren,

nu visar jag mig i min makt.

₁₁Ni är havande med hö, ni föder halm,

min andedräkt skall förtära er som eld.

₁₂Folken skall brännas till aska,

eldas upp som avhugget törne.

₁₃De som är fjärran får höra vad jag gjort,

de som är nära förnimmer min makt.

₁₄Syndarna bävar i Sion,

de gudlösa grips av skräck:

»Vem kan bo vid en förtärande eld,

vid ständigt brinnande lågor?«

₁₅Den som lever rättfärdigt

och talar sanning,

den som skyr vad som vinns med våld

och slår ifrån sig när han erbjuds mutor,

den som inte vill höra talas om dråp

och inte vill se åt det som är ont.

₁₆Han får bo på höjderna,

klippfästet skall vara hans tillflykt,

han skall ha nog med bröd

och aldrig sakna vatten.

₁₇Du skall få skåda en konung i all hans glans,

du skall se det fjärran landet.

₁₈Då minns du skräckens tid –

var är nu han som räknade,

var är nu han som vägde?

Var är nu han som räknade tornen?

₁₉Det grymma folket ser du inte mer,

folket som talade så underligt,

ett främmande, obegripligt språk.

₂₀Se, här är Sion, våra högtiders stad!

Du får skåda Jerusalem, en trygg boplats,

ett tält som aldrig skall rivas,

vars pluggar aldrig rycks upp,

vars linor inte slits av.

₂₁Nej, där är Herren vår väldige Gud.

Där flyter strömmar, breda floder,

men inga roddarfartyg går där fram,

inga ståtliga krigsskepp.

₂₂Herren är vår härskare,

Herren vår hövding,

Herren vår konung,

han är den som räddar oss.

₂₃Slaka hänger dina tåg,

masten är inte fäst,

seglet inte spänt.

Då kan den blinde ta rikt byte

och den halte vara med och plundra.

₂₄Ingen i staden skall säga: »Jag är sjuk«,

ty folkets synd är förlåten.