Egypten kan inte ge hjälp
1Ve er, trotsiga söner,
säger Herren.
Ni genomför planer mot min vilja,
ni sluter fördrag mot min önskan.
Så hopar ni synd på synd.
2Utan att rådfråga mig
far ni ner till Egypten
för att söka stöd hos farao,
beskydd från Egypten.
3Men faraos stöd blir er till skam,
Egyptens beskydd till nesa.
4När stormännen kommer till Soan
och sändebuden når fram till Hanes,
5kommer de alla att stå där besvikna
över ett folk som inte kan hjälpa,
inte kan bli dem till nytta och hjälp,
bara till skam och besvikelse!
6Djuren i Negev. Ett budskap.
Genom farans och skräckens land,
bland rytande lejon,
ormar och flygande drakar,
för de sina skatter på åsnans rygg,
sina gåvor på kamelens puckel,
till ett folk som inte kan hjälpa,
7till Egypten, vars hjälp är luft och vind.
Därför kallar jag det
»Rahav, den kvästa«.
Folket vägrar att lyssna till Herren
8Gå och skriv ner det på en tavla inför dem,
pränta det i en bokrulle,
så att det bevaras för kommande dagar
som ett vittnesbörd för all framtid.
9Ty detta är ett motsträvigt folk,
barn som är trolösa,
som vägrar att lyda vad Herren befallt.
10Till siarna säger de:
»Sluta upp med era syner!«
och till profeterna:
»Sluta predika det rätta för oss!
Förkunna något behagligt,
profetera förföriskt!
11Vik av från leden,
lämna vägen!
Låt oss slippa Israels Helige!«
12Därför säger Israels Helige:
Eftersom ni har förkastat detta ord,
stött er på våld och falskhet
och satt er lit till sådant,
13skall denna er synd
bli som sprickan i en hög mur:
den går allt djupare och vidgar sig,
tills plötsligt hela muren rasar.
14Det blir som när en kruka krossas
och går i tusen bitar,
så att man inte kan finna en skärva
stor nog att krafsa ut glöd från härden
eller skopa upp vatten ur dammen.
Lugn och tillit ger styrka
15Så sade Herren Gud, Israels Helige:
Vänd om och var stilla,
då kan ni räddas,
genom lugn och tillit
vinner ni styrka.
– Men ni ville inte.
16Ni sade:
»Nej, på hästar skall vi flyga fram.«
Ja, hastig blir er flykt.
»På snabba springare skall vi rida.«
Ja, snabba skall era förföljare vara.
17Tusen skall darra för en endas härskri,
när fem höjer härskri skall ni fly,
tills det som är kvar av er
blir som baneret på bergets krön,
som fälttecknet uppe på höjden.
Herren välsignar sitt folk
18Nu väntar Herren på att få visa er nåd, nu vill han uppenbara sin höghet genom att förbarma sig över er. Ty Herren är en rättvis Gud, lyckliga de som sätter sitt hopp till honom! 19Sions folk, du som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall visa dig nåd när du ropar till honom, så snart han hör din bön skall han svara. 20Herren har låtit dig leva på svältkost, men nu skall du inte vänta förgäves på höstregnet mer. – Nej, du skall rikta blicken mot dina lärare 21och lyssna på dina vägvisare som säger: »Här är vägen, följ den!« när ni vill vika av åt höger eller vänster. 22Silvret och guldet som du har täckt dina snidade och gjutna gudabilder med, det skall du behandla som orent, du skall kasta ut det som något besudlat och kalla det träck. – 23Han skall ge dig regn när du sår på din åker, och markens gröda skall bli rik och frodig. Dina hjordar skall den dagen få beta på vidsträckta ängar. 24Oxarna och åsnorna, dina arbetsdjur, skall få äta surfoder av säd som rensats med vanna och skovel. 25På alla berg och höjder skall vattenströmmar välla fram på den stora slaktens dag, dagen när torn skall falla. 26Månen skall lysa som solen, och solens ljus bli sju gånger starkare, som sju dagars ljus. Så skall det bli den dag då Herren förbinder sitt sargade folk och läker såren efter slagen det fått.
Assyrierna drabbas av Herrens vrede
27Se, Herrens namn kommer från fjärran,
hans vrede brinner, tung faller hans dom.
Harm strömmar från hans läppar,
hans tunga är som förtärande eld.
28Hans andedräkt är som en strid flod
som når människorna till halsen.
Han skakar folken i ofärdens såll,
lägger betsel i deras mun och för dem vilse.
29Men ni skall få sjunga, så som man sjunger under en natt då man helgar sig till högtid, ni skall få glädja er som när man med flöjtspel går upp till Herrens berg, till honom som är Israels klippa. 30Herren låter höra sin majestätiska stämma, man ser hans arm slå med rasande vrede – förtärande eld, skyfall, slagregn och hagel. 31Herrens stämma sätter skräck i assyrierna, han slår dem med sin stav. 32[---] 33Tofet ligger redo sedan länge, ja, det väntar på kungen. Herren har gjort eldstaden djup och vid och fyllt den med ved. Som en svavelström skall hans andedräkt sticka bålet i brand.
