Ve över Ariel
1Ariel, Ariel, ve dig,
stad som David belägrade!
Foga år till år,
låt högtid följa på högtid!
2Jag skall gå till storms mot Ariel,
och där skall bli gråt och jämmer.
Ariel blir min altarhärd.
3Jag skall som David belägra dig,
omringa dig med belägringstorn
och kasta upp vallar mot dig.
4Krälande i stoftet talar du då,
dina ord är en viskning ur gruset.
Spöklikt hörs din röst från jorden,
ur gruset stönar du fram dina ord.
5Stoft blir då hela din sturska hop,
agnar i vinden hopen av våldsmän.
Snabbt och plötsligt skall det ske:
6Herren Sebaot skall själv gripa in mot staden
med dunder och dån och larm,
med piskande storm och förtärande eld.
7Men som en dröm, en syn om natten,
blir då hela den hop av folk
som dragit i strid mot Ariel,
alla belägringstorn och vallar
och de som gått till storms mot staden.
8Som när den hungrige drömmer att han äter
men vaknar och känner att magen är tom,
som när den törstige drömmer att han dricker
men vaknar matt och med torr strupe,
så skall det bli med hela den hop av folk
som drog i strid mot Sions berg.
9Förstummas av häpnad!
Famla i blindo,
druckna, fast inte av vin,
raglande, fast inte av öl!
10Herren har låtit er falla i dvala.
Han har slutit era ögon
– det gäller profeterna –
och täckt över era huvuden
– det gäller siarna.
11För er har all profetia blivit som orden i en förseglad bokrulle: ger man den till en som är läskunnig och ber honom läsa, så svarar han: »Det kan jag inte, den är förseglad.« 12Och ger man den till en som inte är läskunnig och ber honom läsa, så svarar han: »Jag kan inte läsa.«
13Herren sade:
Detta folk nalkades mig med ord,
deras läppar ärade mig,
men deras hjärtan var långt ifrån mig,
deras gudsfruktan var inlärda människobud.
14Därför skall jag än en gång
slå detta folk med förundran
genom förunderliga gärningar.
Då är det slut med de visas vishet,
de förnuftigas förnuft är borta.
15Ve dem som i dolda djup
vill gömma sina planer undan Herren
och utför sina gärningar i mörkret,
dem som säger:
»Ingen ser oss, ingen vet!«
16Ni vänder allting upp och ner!
Är leran jämställd med krukmakaren?
Skall verket säga om mästaren:
»Han har inte gjort mig«?
Skall det som formats av lera
säga om honom som formade det:
»Han kan ingenting«?
Den kommande förvandlingen
17Snart, om en liten tid,
skall Libanon bli till en trädgård
och trädgårdar räknas som skog.
18Den dagen skall de döva höra
när man läser ur bokrullen,
och de blindas ögon skall se,
fria från dunkel och mörker.
19De förtryckta skall ständigt glädjas över Herren,
de fattigaste jubla över Israels Helige.
20Ty då är det slut med tyrannerna,
borta är de hänsynslösa,
utplånade alla som hade ont i sinnet,
21de som anklagade oskyldiga inför domstolen,
snärjde dem som förde rättvisans talan
och med lögner fällde den som var utan skuld.
22Så säger Herren till Jakobs folk,
han som räddade Abraham:
Nu skall Jakob slippa att blygas,
nu skall han inte mer rodna av skam.
23När han – hans barn – ser vad jag utför bland dem
skall de hålla mitt namn heligt.
Jakobs Helige skall de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24De förvillade skall få insikt,
de missnöjda lära sig en läxa.
