Dom över Samaria
1Ve Efraims drinkares stolta krona,
den härliga prydnadens vissnande blomster
som kröner de vintyngdas hjässa!
2Se, Herren är stark och väldig,
lik en hagelby, en förhärjande storm,
lik skyfall och översvämning.
Med handen slår han till marken,
3med fötterna trampar han ner
Efraims drinkares stolta krona.
4Med den härliga prydnadens vissnande blomster
som kröner hjässan över den bördiga dalen
går det som med ett försommarfikon:
så snart någon får se det
blir det plockat och uppätet.
5Den dagen skall Herren Sebaot bli till en härlig krona och en ärekrans för dem som är kvar av hans folk. 6Han skall ge en rättens ande åt dem som skipar rätt och styrka åt dem som driver fienden ut genom porten.
Mot de styrande i Jerusalem
7Men också här raglar man av vin,
vinglar man av öl.
Präster och profeter raglar av öl,
är omtöcknade av vin.
De vinglar av öl,
de raglar när de har sina syner,
vacklar när de fäller sina domar.
8Borden är täckta av spyor,
ingenstans finns en ren fläck.
9»Vem vill han undervisa,
för vem vill han tolka budskapet?
För barn som nyss blivit avvanda,
som just har tagits från bröstet?
10Abrakadabra, abrakadabra,
lite här, lite där!«
11Ja, på obegripligt språk
och främmande tungomål
skall Herren tala till detta folk,
12han som sade till dem:
»Här är viloplatsen, låt den trötte vila!
Här är vederkvickelse.«
Men de ville inte lyssna.
13För dem blir Herrens ord
abrakadabra, abrakadabra,
lite här, lite där.
Då skall de snava och falla omkull,
de skall krossas, snärjas och fångas.
14Hör därför Herrens ord,
ni som tar munnen så full,
ni som härskar över detta folk i Jerusalem.
15Ni säger: »Vi har slutit fördrag med döden,
ett avtal med dödsriket:
när stormfloden kommer
skall den inte nå oss.
Vi har gjort lögn till vårt värn,
bländverk till vår tillflykt.«
16Därför säger Herren Gud:
Se, jag lägger en grundsten på Sion,
en sten som håller provet,
en utvald hörnsten som säker grund.
Den som har tro förhastar sig inte.
17Jag skall göra rätten till mätsnöre
och rättfärdigheten till sänklod.
Hagel skall utplåna lögnens värn,
er tillflykt spolas bort av vattenmassor.
18Då upphävs ert fördrag med döden,
ert avtal med dödsriket gäller inte mer.
När stormfloden kommer
slår den er till marken.
19Var gång den kommer
drar den er med sig.
Morgon efter morgon kommer den,
ja, dag och natt.
Att förstå budskapet blir en fasa.
20Bädden är för kort när man sträcker ut sig,
täcket för smalt när man kryper ihop.
21Herren skall resa sig som på Perasims berg,
visa sin vrede som i Givons dal.
Han skall utföra sin gärning, en underlig gärning,
fullborda sitt verk, ett säreget verk.
22Sluta upp att ta munnen så full,
så att inte era bojor stramas åt.
Ty jag har hört om en förödelse över hela jorden,
beslutad av Herren Gud Sebaot.
Liknelse från bondens liv
23Vänd er hit och hör när jag talar,
lyssna, hör mina ord!
24Bereder bonden ständigt sin åker,
plöjer och harvar han bara?
25Sår han inte när han fått marken jämn?
Han sprider svartkummin, strör ut spiskummin,
sår vete och hirs, korn och emmer.
26Hans Gud lär honom rätta sättet,
det är han som vägleder honom.
27Ingen tröskar svartkummin med släde
eller spiskummin med tröskvagn.
Svartkummin klappar man ut med käppen,
spiskummin med staven.
28Och brödsäden, skall den krossas?
Bonden tröskar den inte i det oändliga,
låter inte vagnshjulen rulla över den,
krossar inte den utbredda säden.
29Även detta kommer från Herren Sebaot.
Underbara är hans beslut,
stor hans visdom.
