Amos 8

Mitt folk Israel är moget för sitt fall,

jag kan inte längre skona det.

₃Den dagen, säger Herren Gud,

skall sångerskorna i slottet jämra sig:

lik i mängder

ligger slängda överallt. Tyst!

₄Hör detta, ni som trampar på de fattiga

och utrotar de svaga i landet!

₅Ni säger: »När är nymånadsfesten över

så att vi kan sälja säd,

och sabbaten

så att vi får öppna kornboden?

Då skall vi minska måtten

och lägga på priserna

och fuska med vågen,

₆köpa de fattiga för pengar

och de nödställda för ett par skor

och sälja spillet som säd.«

₇Herren har svurit vid Jakobs stolthet

att aldrig glömma något de gjort.

₈Skulle inte jorden skälva för detta

så att alla som bor där får sorg?

Skulle inte hela jorden stiga och sjunka

som Nilen, Egyptens flod?

₉Den dagen, säger Herren Gud,

låter jag solen gå ner vid middagstid

och lägger jorden mörk på ljusa dagen.

₁₀Jag vänder era fester i sorg

och alla era sånger i klagan,

jag klär alla höfter i säckväv

och låter alla gå med rakat huvud,

jag sänder sorg som efter ende sonen

och låter slutet bli en bitter dag.

₁₁Ja, den tid kommer,

säger Herren Gud,

då jag sänder hunger över landet –

inte hunger efter bröd,

inte törst efter vatten,

utan efter att höra Herrens ord.

₁₂Då skall de irra från hav till hav,

driva omkring från norr till öster

och söka efter Herrens ord,

men de skall inte finna det.

₁₃Den dagen skall vackra flickor och unga män

segna ner av törst,

₁₄de som svär vid Samarias synd

och säger: »Så sant din gud lever, Dan!«

och: »Så sant Beer Shevas starkhet lever!«

– de skall falla och aldrig resa sig mer.