Tre syner
1Denna syn lät Herren Gud mig se: han skapade en svärm gräshoppor när gräset spirade på nytt efter kungens slåtter. 2Och när de hade ätit upp nästan allt gräs i landet sade jag: »Förlåt ditt folk, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« 3Då ångrade sig Herren och sade: »Det skall inte ske.«
4Denna syn lät Herren Gud mig se: han kallade på eldregnet, och när det hade förtärt det stora djupet och höll på att förtära åkerjorden 5sade jag: »Sluta, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« 6Då ångrade sig Herren. »Inte heller detta skall ske«, sade Herren Gud.
7Denna syn lät Herren Gud mig se: han stod vid en mur med ett lod i handen. 8Och Herren frågade mig: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »Ett lod.« Då sade Herren: »Se, jag prövar mitt folk Israel med ett lod; jag kan inte längre skona det.
9Isaks offerplatser skall härjas
och Israels helgedomar läggas öde.
Jag skall höja mitt svärd mot Jerobeams ätt.«
Amos förbjuds att profetera
10Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: »Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. 11Han säger:
Jerobeam skall dö för svärd,
och Israel skall föras bort från sitt land.«
12Till Amos sade Amasja: »Gå din väg, siare, försvinn till Juda – där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! 13Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.« 14Amos svarade Amasja: »Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. 15Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel. 16Så hör nu Herrens ord: Du säger alltså: ’Profetera inte mot Israel, predika inte mot Isaks ätt!’ 17Därför säger Herren:
Din hustru skall bli en hora i staden,
dina söner och döttrar skall falla för svärd,
din mark skall mätas upp och styckas.
Själv skall du dö på oren mark,
och Israel skall föras bort från sitt land.«
