Amos 9

₁Jag såg Herren stå vid altaret.

Han sade: Jag skall slå till pelarhuvudena,

så att trösklarna skakar

och alla förgås vid jordbävningen.

Dem som blir kvar skall jag dräpa med svärd,

ingen av dem skall kunna fly,

ingen av dem skall slippa undan.

₂Om de så tränger ner i dödsriket

skall jag hämta dem upp därifrån,

och om de stiger upp till himlen

skall jag dra dem ner därifrån.

₃Om de döljer sig på Karmels topp

skall jag leta upp dem och gripa dem,

och om de gömmer sig för mig på havets botten

skall jag befalla sjöormen att bita dem.

₄Om de förs bort i fångenskap av sina fiender

skall jag befalla svärdet att döda dem.

Jag skall fästa min blick på dem,

inte till skydd men till straff.

₅Herren, härskarornas Gud,

han som rör vid jorden så att den skälver

och alla som bor på den får sorg,

så att hela jorden stiger och sjunker

som Nilen, Egyptens flod,

₆han som bygger sin boning i himlen

och reser sitt valv över jorden,

som kallar på havets vatten

och låter det strömma över jorden –

Herren är hans namn.

₇Skulle ni vara förmer än nubierna för mig,

ni israeliter? säger Herren.

Jag förde Israel ut ur Egypten,

men också filisteerna från Kaftor

och arameerna från Kir.

₈Herren Gud har ögonen på detta syndiga rike:

Jag skall utplåna det från jordens yta!

Dock skall jag inte helt och hållet

utrota Jakobs ätt, säger Herren.

₉Se, på min befallning

skall Israel skakas bland alla folk

som man skakar säd i ett såll

och inte en sten slinker igenom.

₁₀Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd,

dessa som säger:

»Olyckan drabbar aldrig oss,

den når oss inte.«

₁₁Den dagen skall jag resa upp

Davids förfallna hydda,

mura igen rämnorna

och resa upp det som rasat,

bygga upp den som i forna dagar,

₁₃Ja, den tid kommer, säger Herren,

då plöjaren följer tätt efter den som skördar

och vintramparen tätt efter den som sår,

då bergen dryper av druvsaft

och alla höjder flödar över.

₁₄Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel.

De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem,

plantera vingårdar och själva dricka vinet,

anlägga trädgårdar och äta deras frukt.

₁₅Jag skall plantera dem i deras egen mark,

och de skall aldrig mera ryckas upp

ur den mark som jag har gett dem,

säger Herren, din Gud.