1Men nu – rista sorgmärken på din kropp!
De har satt oss under belägring,
med käppar slår de
Israels hövding i ansiktet.
2Men från dig, Betlehem i Efrata,
så obetydlig bland Judas släkter,
skall jag låta en härskare över Israel komma,
en som leder sin härkomst från forntiden,
från det längesedan förflutna.
3Ja, folket skall vara utlämnat
till dess hon som skall föda har fött.
Då skall de som är kvar av hans bröder
återvända till Israels folk.
4Han skall träda fram som herde med Herrens kraft
i Herrens, sin Guds, höga namn,
och folket skall bo i trygghet,
nu då han blir ärad över hela jorden.
5Han skall vara fredens herre.
Om assyrierna kommer till vårt land
och tränger in i våra borgar,
ställer vi emot dem sju herdar,
åtta män av furstlig rang,
6och de skall valla Assyrien med svärd,
Nimrods land med dragna vapen.
Han skall rädda oss från assyrierna,
om de kommer till vårt land
och tränger in på vår mark.
7De som är kvar av Jakob
mitt i folkslagens krets
skall vara som daggen från Herren,
som en regnskur över gräset:
den väntar inte på människor,
dröjer inte för dödligas skull.
8De som är kvar av Jakob bland folken
mitt i folkslagens krets
skall vara som ett lejon bland djuren i skogen,
som ett vilddjur i fårhjorden:
när det störtar fram och slår och river
kan ingen rädda dess byte.
9Må du lyfta din hand mot dina fiender,
må alla dina motståndare förintas.
10Den dagen, säger Herren,
förintar jag alla hästar du har
och förstör dina stridsvagnar.
11Jag förintar städerna i ditt land
och raserar alla dina fästningar.
12Jag förintar trolldomen du bedriver,
teckentydare skall inte finnas hos dig mer.
13Jag förintar dina gudabilder och dina stoder,
du skall inte mer tillbe dina händers verk.
14Jag rycker upp dina asherapålar
och utplånar dina beläten.
15I raseri och vrede tar jag hämnd
på de övermodiga som inte har lytt.
