Sions framtid
1Men den dag skall komma
då berget med Herrens tempel
står där orubbligt fast
som det högsta av bergen,
överst bland höjderna.
Folken skall strömma dit,
2folkslag i mängd skall komma,
och de skall säga:
»Låt oss gå upp till Herrens berg,
till Jakobs Guds tempel.
Han skall lära oss sina vägar,
hans stigar vill vi följa.«
Ty från Sion skall lag förkunnas,
från Jerusalem Herrens ord.
3Han skall döma mellan alla folk,
skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran.
De skall smida om sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte lyfta svärd mot varandra
och aldrig mer övas för krig.
4Var och en skall sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd,
och ingen skall hota honom.
Herren Sebaot har talat.
5De andra folken håller sig till sina egna gudar,
men vi skall hålla oss till Herren, vår Gud,
alltid och evigt.
6Den dagen, säger Herren,
skall jag samla dem som stapplar
och förena dem som skingrats
och som jag har plågat.
7De stapplande räddar jag kvar som en rest,
av de svaga gör jag ett mäktigt folk.
Herren skall vara deras konung på Sions berg
nu och för evigt.
8Du herdetorn, du Sions kulle,
den makt du en gång hade
skall komma tillbaka till dig,
kungaväldet skall återvända till Jerusalem.
9Men varför ropar och skriker du nu?
Har du ingen konung,
är din rådgivare borta?
Du plågas ju som en födande kvinna.
10Stöna i smärtor, dotter Sion,
som en födande kvinna.
Nu måste du lämna staden
och bo under bar himmel.
Till Babylon skall du föras.
Där skall du bli räddad,
där skall Herren befria dig
ur dina fienders våld.
11Men nu har många folk samlats mot dig,
och de säger: »Sion skall skändas,
och vi skall se på!«
12De känner inte Herrens tankar,
förstår inte hans avsikt:
han har samlat dem som kärvar på tröskplatsen.
13Kom och tröska, dotter Sion!
Horn av järn skall jag ge dig,
klövar av koppar.
Du skall krossa många folk,
du skall viga deras rövade skatter åt Herren,
deras rikedomar åt hela världens härskare.
