Mika 2

₁Ve dem som tänker ut illdåd och ofärd

där de ligger i sina sängar

och går till verket när dagen gryr

– det står i deras makt!

₂De får lust till åkrar och stjäl dem,

och till hus och tar dem.

De lägger under sig både man och hus,

både ägare och egendom.

₃Därför säger Herren:

Jag tänker ut ofärd för detta släkte.

Ni skall inte få oket av nacken,

inte mer gå med högburet huvud,

ty detta blir en ond tid.

₄Den dagen skall nidvisor diktas om er,

och klagosånger skall ljuda:

»Förödelsen är över oss.«

Mitt folks ägor skiftas ut,

marken tas ifrån dem.

Våra åkrar delas ut åt avfällingar.

₅Därför skall ni heller inte ha någon

som mäter upp jordlotter åt er

i Herrens församling.

₆»Predika inte«, predikar de,

»så får man inte predika.

Smäleken drabbar oss inte.

₇Skulle Jakobs folk vara förbannat?

Är Herren snar till vrede,

är det så han handlar?

Bringar inte hans ord lycka?

Han går vid den rättrådiges sida.«

₈Men ni handlar ju som fiender till mitt folk:

ni rycker manteln av fredliga människor,

den som lever trygg bringar ni olycka och strid.

₉Ni driver bort mitt folks kvinnor

från hemmen som var deras glädje,

ni berövar för alltid deras barn

den ära som jag hade gett dem.

₁₀Bort härifrån, här får ni inte bli kvar!

Er orenhet vållar fördärv,

ohyggligt fördärv.

₁₁Kom det en som ljög och pratade i vädret:

»Vin och öl predikar jag för dig«

– det vore en profet för detta folk!

₁₂Jag skall samla er alla, hela Jakob,

återstoden av Israel skall jag förena

som man samlar fåren i fållan

och hjorden på betesplatsen

– en sorlande människoskara.

₁₃Den mäktige har ställt sig i spetsen för dem,

med makt drar de ut genom porten.

Deras konung går i spetsen för dem,

Herren går framför dem.