Dom över folken och räddning för Juda
1Vid den tiden, när dagen är inne
då jag vänder Judas och Jerusalems öde,
2skall jag samla alla folk
och föra dem ner i Joshafats dal.
Där skall jag ställa dem till svars
för vad de gjort mot Israel, mitt eget folk,
som de skingrat bland folken.
De har styckat mitt land
3och kastat lott om mitt folk.
De har lämnat pojkar som betalning för skökor
och sålt flickor för vin som de druckit.
4Ni, Tyros och Sidon, och ni, filisteernas alla områden – vad vill ni mig? Har ni något att kräva hämnd för? Om ni vill tillfoga mig något ont skall jag genast låta det drabba er själva. 5Ni har tagit mitt silver och guld och fört bort mina dyrbaraste skatter till era tempel. 6Invånarna i Juda och i Jerusalem har ni sålt till grekerna, så att de förts långt bort från sitt eget land. 7Jag skall mana dem till uppbrott från de platser dit ni sålt dem, och det onda skall drabba er själva. 8Jag skall låta judeerna sälja era söner och döttrar; de skall sälja dem till sabeerna, ett folk långt borta. Herren har talat.
9Detta skall ni ropa ut bland folken:
Invig er till krig,
båda upp kämparna,
låt alla krigare samlas och dra ut!
10Smid om era plogbillar till svärd,
era vingårdsknivar till lansar!
Den svage skall känna sig som hjälte.
11Skynda er att komma,
samlas här, alla folk runt omkring!
Herre, sänd ner dina kämpar!
12Folken skall bryta upp
och tåga till Joshafats dal.
Där skall jag sitta till doms
över alla folken runt omkring.
13Skörden är mogen, sätt fart på skäran,
kom och trampa, vinpressen är full,
ja, presskaren flödar över
– så stor är folkens ondska.
14Larmande skaror
i Domens dal.
Herrens dag är nära
i Domens dal.
15Sol och måne förmörkas
och stjärnorna mister sitt sken.
16Herren ryter från Sion,
hans röst dånar från Jerusalem.
Himmel och jord bävar,
men för sitt folk är Herren en tillflykt,
ett värn för Israel.
17Då skall ni inse
att jag är Herren, er Gud,
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem skall vara heligt,
aldrig beträdas av främlingar.
18Den dagen skall bergen drypa av druvsaft
och kullarna flöda av mjölk.
I Judas bäckar skall vattnet strömma,
och en källa skall springa upp i Herrens hus
och vattna Akaciedalen.
19Egypten skall läggas öde
och Edom bli en ödemark
för att de övat våld mot Judas folk
och spillt oskyldigt blod i deras land.
20Juda skall bestå för alltid
och Jerusalem från släkte till släkte.
21Skall jag lämna fiendens blodskuld ostraffad?
Nej, jag lämnar den inte ostraffad.
Herren är den som bor på Sion.
