Joel 1

₂Hör på, ni äldste!

Lyssna, alla som bor i landet!

Har något sådant förut hänt,

i era dagar eller era fäders?

₃Ni skall berätta det för era barn,

och de skall berätta det för sina,

och deras barn för nya släkten:

₄vad gräshopporna lämnade kvar

åt gräsgnagarna upp,

vad gräsgnagarna lämnade kvar

åt gräsbitarna upp,

vad gräsbitarna lämnade kvar

åt gräsätarna upp.

₅Vakna, ni rusiga, och gråt,

alla ni drinkare, klaga!

Det nya vinet får ni aldrig smaka.

₆Ett folk drar fram över mitt land,

oräkneligt och mäktigt.

Det har tänder som ett lejon,

bett som en lejoninna.

₇Det har härjat min vingård

och skövlat mina fikonträd.

Barken är avskalad och bortsliten,

grenarna lyser vita.

₈Klaga som jungfrun i sorgdräkt

över sin ungdoms brudgum!

₉Matoffer och dryckesoffer

har upphört i Herrens hus.

Herrens tjänare, prästerna, sörjer.

₁₀Fälten är förödda,

jorden ligger sörjande,

ty säden är förstörd,

vinet torkar bort

och oljan sinar.

₁₁Bönderna står bestörta

och vinodlarna jämrar sig

för vetets och kornets skull,

ty åkerns skörd är förlorad,

₁₂vinstocken har vissnat

och fikonträdet tynar bort.

Granatträd, palmer och äppelträd,

alla markens träd är förtorkade,

och människors glädje har vissnat.

₁₃Klä er i sorgdräkt och klaga, präster,

höj jämmerrop, ni som tjänar vid altaret!

Gå dit in, Guds tjänare,

och vaka i sorgdräkt,

ty er Guds hus har berövats

matoffer och dryckesoffer.

₁₄Påbjud en fasta!

Kungör en högtidssamling!

Kalla de äldste

och alla som bor i landet

att samlas i Herrens, er Guds, hus.

Ropa till Herren i er nöd.

₁₅Ack, denna dag!

Ja, Herrens dag är nära,

den kommer med våld från den Väldige.

₁₆Inför våra ögon försvinner födan

och från vår Guds hus jublet och glädjen.

₁₇Utsädet torkar under jordkokorna,

förrådshusen är övergivna

och ladorna i spillror.

All gröda är förstörd.

₁₈Hör hur boskapen stönar!

Kor och oxar irrar omkring,

det finns inget bete för dem.

Även fårhjordarna plågas.

₁₉Till dig, Herre, ropar jag,

ty utmarkens beten har elden förtärt,

en låga har bränt alla markens träd.

₂₀Även de vilda djuren ropar till dig,

ty bäckarna har torkat ut

och utmarkens beten har elden förtärt.