Dom över Ammon
1Om ammoniterna.
Så säger Herren:
Har Israel inga söner,
har han inte någon arvinge?
Eller varför har Milkom tagit Gad i arv,
varför bor hans folk i städerna där?
2Men det skall komma en tid,
säger Herren,
då jag låter ett härskri skalla
mot Rabba i ammoniternas land.
Det skall bli till en ruinhög,
och städerna där omkring skall brännas ner.
Israel skall ta arv efter dem som tog hans arv,
säger Herren.
3Jämra dig, Heshbon,
ty Aj är ödelagt,
ropa högt, ni Rabbas kvinnor!
Klä er i säcktyg och klaga,
sarga er med gisslet!
Ty Milkom skall föras bort i fångenskap
och hans präster och stormän med honom.
4Varför skryter du med din styrka?
Din styrka har runnit bort,
du trolösa dotter,
du som förlitar dig på dina skatter:
»Vem vågar anfalla mig?«
5Men jag låter skräcken drabba dig
– säger Herren Gud Sebaot –
från alla sidor.
Ni skall skingras åt alla håll
och ingen skall samla de flyende.
6Men sedan skall jag vända ammoniternas öde, säger Herren.
Dom över Edom
7Om Edom.
Så säger Herren Sebaot:
Finns det inte mer någon vishet i Teman?
Har de kloka inga råd att ge?
Har deras vishet murknat?
8Fly! Vänd om! Göm er djupt nere,
ni som bor i Dedan!
Ty jag låter olyckan drabba Esau,
när hans hemsökelses stund är inne.
9Kommer det druvplockare till dig
lämnar de ingen efterskörd.
Kommer det tjuvar om natten
förstör de så mycket de kan.
10Jag genomsöker Esau,
avslöjar hans gömställen.
Han kan inte hålla sig dold.
Förintade är hans barn,
hans släkt och hans grannar.
Det finns ingen som säger:
11»Lämna dina faderlösa till mig,
jag skall dra försorg om dem,
dina änkor kan ty sig till mig.«
12Så säger Herren: Om de som inte förtjänar det måste dricka ur bägaren, skulle då du slippa undan? Nej, du skall inte slippa undan, du måste dricka! 13Jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra skall utsättas för ödeläggelse och hån och förstörelse och bli till en förbannelse. Och dess lydstäder skall läggas öde för all framtid.
14Ett budskap har jag fått från Herren,
en budbärare har sänts ut bland folken:
»Gå samman och marschera mot henne!
Upp till strid!«
15Se, jag gör dig till det ringaste av folken,
föraktat av alla.
16Du förleddes av ditt övermod
och av den fruktan du väckte,
du som bor bland klyftorna
och har ditt tillhåll på bergskrönet.
Bygger du ditt näste högt som örnen
skall jag ändå störta dig ner därifrån,
säger Herren.
17Edom skall läggas öde, alla som har sin väg förbi skall bestörta dra efter andan när de ser förstörelsen där. 18Det skall bli som när Sodom och Gomorra och deras grannstäder ödelades, säger Herren: ingen skall bo där, ingen människa vistas där. 19Se, likt lejonet som kommer fram ur Jordandalens täta snår ut på ständigt gröna betesmarker skall jag plötsligt jaga bort dem därifrån och välja ut de bästa baggarna till byte. Ty vem är min like? Vem kan ställa mig till svars? Vilken herde kan hålla stånd mot mig? 20Hör därför vad Herren har beslutat om Edom, vilka planer han gjort upp mot dem som bor i Teman:
Sannerligen, de minsta i flocken skall släpas bort,
ja, betesmarkerna skall rysa över deras öde.
21När de faller skall dånet få jorden att bäva,
ett skri skall höras ända till Sävhavet.
22Som en örn skall han stiga
och med utbredda vingar slå ner på Bosra.
Den dagen skall Edoms hjältar
ängslas som en kvinna i barnsnöd.
Dom över Damaskus
23Om Damaskus.
Hamat och Arpad står med skam,
ty ett ont budskap har nått dem.
De skälver av ångest
likt ett oroligt hav
som inte kan bli stilla.
24Damaskus har tappat modet,
vänder sig om och flyr,
slagen av skräck,
ängslig och plågad likt en födande kvinna.
25Ack, övergiven är den ryktbara staden,
glädjens hemvist!
26Nu faller de unga männen på gatorna,
alla soldaterna stupar den dagen,
säger Herren Sebaot.
27Jag skall sätta Damaskus murar i brand,
elden skall härja Ben-Hadads borgar.
Dom över Kedar och Hasor
28Om Kedar och om Hasors kungariken, som erövrades av den babyloniske kungen Nebukadnessar.
Så säger Herren:
Gå till angrepp mot Kedar,
krossa folket i öster!
29Deras tält och deras hjordar skall tas ifrån dem,
deras tältdukar och allt deras bohag.
Deras kameler skall föras bort,
och man skall ropa till dem:
»Skräck från alla håll!«
30Fly! Skynda er bort! Göm er djupt nere,
ni som bor i Hasor!
säger Herren.
Ty Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
har fattat ett beslut om er,
han har gjort upp en plan mot er.
31Gå till angrepp mot detta trygga folk
som lever i ostörd ro,
säger Herren.
De har varken portar eller bommar
där de bor i avskildhet.
32Deras kameler skall tas som byte,
deras boskapshjordar som rov.
Jag skall skingra dem för alla vindar,
folken med håret klippt vid tinningarna.
Från alla håll skall jag låta olyckan drabba dem,
säger Herren.
33Hasor skall bli ett tillhåll för schakaler,
en ödemark för all framtid.
Ingen skall bo där,
ingen människa vistas där.
Dom över Elam
34Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om Elam, när Sidkia hade blivit kung över Juda:
35Så säger Herren Sebaot:
Jag bryter sönder Elams båge,
dess främsta vapen.
36Jag släpper lös fyra vindar mot Elam
från himlens fyra hörn.
Jag skall skingra dem för alla dessa vindar, och det skall inte finnas något folk dit inte flyktingar från Elam kommit.
37Jag skall injaga skräck i Elam
för dess motståndare och dödsfiender.
Jag skall låta olyckan drabba dem,
min flammande vrede,
säger Herren.
Jag skall låta svärdet härja bland dem,
tills jag har förintat dem.
38I Elam skall jag resa min tron,
och jag skall förgöra kungen och stormännen där,
säger Herren.
39Men i kommande dagar skall jag vända Elams öde, säger Herren.
