Bokrullen med Jeremias profetior
1Under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår i Juda kom detta ord till Jeremia från Herren: 2Tag en bokrulle och skriv ner allt vad jag har talat till dig om Israel och om Juda och om de andra folken från den dag jag först talade till dig på Josias tid intill denna dag. 3Kanske kommer alla i Juda att lämna sin onda väg när de får höra vilka olyckor jag tänker utsätta dem för. Då skall jag förlåta deras synd och skuld. – 4Jeremia kallade då till sig Baruk, Nerias son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk ner i en bokrulle allt vad Herren hade talat till honom.
5Jeremia gav Baruk detta uppdrag: »Själv är jag förhindrad att gå till Herrens hus. 6Men du skall gå dit, och ur den rulle du skrev efter min diktamen skall du läsa Herrens ord för folket som är i Herrens hus på fastedagen, liksom för alla som kommit dit från städerna i Juda. 7Kanske ber de då Herren om nåd och lämnar sin onda väg, ty stor är den vrede som Herren har hotat detta folk med.« 8Och Baruk, Nerias son, gjorde som profeten Jeremia hade befallt honom: i Herrens hus läste han ur bokrullen Herrens ord. 9Under Jojakims, Josias sons, femte regeringsår i Juda, i nionde månaden, samlades alla Jerusalems invånare och alla som kom från städerna i Juda till en fasta inför Herren i Jerusalem. 10Ur bokrullen läste Baruk då upp Jeremias ord för allt folket i Herrens hus; det skedde i den kammare som tillhörde sekreteraren Gemarja, Shafans son, vid den övre förgården, nära ingången till den nya porten till Herrens hus.
11När Mika, son till Gemarja, son till Shafan, hörde Herrens ord läsas upp ur bokrullen 12gick han ner till kungens palats, till sekreterarens kammare. Där satt alla stormännen: sekreteraren Elishama, Delaja, Shemajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Shafans son, Sidkia, Hananjas son, och de andra stormännen. 13För dem berättade Mika allt han hade hört Baruk läsa ur bokrullen inför folket.
14Stormännen sände då Jehudi, son till Netanja, son till Shelemja, son till Kushi, för att säga till Baruk: »Tag rullen du läste ur för folket och kom hit!« Och Baruk, Nerias son, tog rullen och gick till dem. 15»Sätt dig ner och läs den för oss«, bad de honom, och Baruk läste för dem. 16När de fick höra vad som stod där såg de förskräckta på varandra och sade: »Det här måste vi tala om för kungen!« 17Och de frågade Baruk: »Tala nu om för oss: hur kom det sig att du skrev ner allt detta?« 18Baruk svarade: »Jeremia dikterade det för mig, och jag skrev ner det med bläck i bokrullen.« 19Stormännen sade till Baruk: »Gå och göm er, du och Jeremia, och låt ingen få veta var ni finns!« 20De lämnade rullen i förvar i sekreteraren Elishamas kammare och gick till kungen på borggården och berättade allt för honom.
Jojakim bränner upp bokrullen
21Kungen skickade då Jehudi efter rullen, och han hämtade den i sekreteraren Elishamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla stormännen i hans uppvaktning. 22Eftersom det var den nionde månaden var kungen i vinterhuset, och elden brann i kolpannan framför honom. 23När Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av dem med skrivarkniven och kastade dem i den brinnande kolpannan, tills hela rullen hade bränts upp. 24Varken kungen eller hans män blev förfärade när de hörde det som lästes upp, de rev inte sönder sina kläder. 25Och trots att Elnatan och Delaja och Gemarja vädjade till kungen att inte bränna upp rullen, lyssnade han inte på dem. 26Kungen gav prins Jerachmeel, Seraja, Asriels son, och Shelemja, Avdeels son, order att gripa skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt dem.
Den nya bokrullen
27Sedan kungen hade bränt upp rullen med allt vad Baruk hade skrivit efter Jeremias diktamen kom Herrens ord till Jeremia: 28Tag en ny rulle, och skriv ner allt det som stod i den första rullen, den som kung Jojakim av Juda brände upp. 29Och till kung Jojakim av Juda skall du säga: Så säger Herren: Du brände upp rullen och sade: »Hur kan du skriva att den babyloniske kungen skall komma och ödelägga det här landet och utrota både människor och djur?« 30Därför säger Herren så om kung Jojakim av Juda: Aldrig skall en ättling till honom sitta på Davids tron. Hans lik skall ligga utslängt i dagens hetta och nattens köld. 31Och jag skall straffa honom och hans ättlingar och hans hov för deras synd. Allt det onda som jag hotat dem med skall jag låta drabba dem och invånarna i Jerusalem och männen i Juda, ty de har inte lyssnat.
32Jeremia tog då en ny rulle och gav den till skrivaren Baruk, Nerias son. Och efter Jeremias diktamen skrev han ner allt det som stått i den bokrulle som kung Jojakim av Juda brände upp. Dessutom tillfogades mycket annat av samma slag.
