Jesaja 22

Vad tar det åt dig,

varför går alla upp på taken,

₂du stad full av rop och larm,

du stad i glädjeyra?

Dina fallna föll inte för svärd,

de stupade inte i strid.

₃Alla dina furstar tog till flykten

undan den spända bågen,

dina tappra kämpar flydde långt bort.

₄Därför säger jag:

Låt mig vara,

jag måste få gråta.

Försök inte trösta mig

när mitt folk går under.

₅Detta var Herren Gud Sebaots dag,

en dag av skräck och tumult och förvirring.

I Synernas dal bröts muren ner,

på berget hördes rop och klagan.

₆Elams skyttar tog sina koger,

krigarna från Kir grep sina sköldar.

₇Dina sköna dalar

fylldes av vagnar och hästar.

De ansatte stadens portar

₈och blottade Judas värn.

Den dagen tänkte du bara

på vapnen i Skogshuset.

₉Ni såg att dammarna var många

i Davids stad,

och ni förde dit Nedre dammens vatten.

₁₀Ni räknade husen i Jerusalem,

ni rev hus och förstärkte muren.

₁₁Mellan murarna byggde ni en bassäng

för vattnet från Gamla dammen.

Men ni tänkte inte på honom som gjort detta,

ni såg inte honom som skapat det för länge sedan.

₁₂Herren Gud Sebaot

påbjöd den dagen gråt och klagan,

rakat huvud och säcktyg om livet.

₁₃I stället blev det glädje och fest,

här slaktades oxar och lamm,

här åts det kött, här dracks det vin.

»Ät och drick, i morgon skall vi dö!«

₁₄Herren Sebaot har uppenbarat för mig:

Denna er skuld skall inte bli sonad

så länge ni lever,

säger Herren Gud Sebaot.

₁₅Så sade Herren Gud Sebaot:

Gå till den där förvaltaren,

till Shevna, kungens minister, och säg:

₁₆Vad och vem ger dig rätt

att här hugga ut en grav åt dig,

du som hugger ut din grav högt uppe,

gör dig en boning i klippan?

₁₇Herren skall skaka lössen av dig,

som man skakar kläder.

₁₈Han skall knyckla ihop dig till en boll

och slunga dig bort till ett vidsträckt land.

Där skall du dö

och där skall dina praktvagnar hamna.

Du är en skamfläck för din herres hus.

₁₉Jag skall beröva dig ditt ämbete,

störta dig från din ställning.

₂₀Den dagen skall jag kalla på min tjänare,

på Eljakim, Hilkias son.

₂₁Jag skall klä honom i din dräkt,

spänna om honom ditt bälte

och ge honom den makt som du har nu.

Han skall bli en fader

för Jerusalems invånare och Judas folk.

₂₂I hans vård skall jag lämna

nyckeln till Davids kungahus.

Där han öppnar skall ingen stänga,

där han stänger skall ingen öppna.

₂₃Jag skall driva in honom som en spik

som sitter stadigt på sin plats,

och hans ämbetes tyngd

skall sprida glans över hans släkt.