Babylons fall
1Från öknen. Ett budskap.
Som stormen drar genom Negev,
så kommer det från öknen,
från det skrämmande landet.
2En grym syn har uppenbarats för mig:
Förrädare förråder,
härjare härjar.
»Framåt, Elam!
Till anfall, Medien!
Jag gör slut på all jämmer.«
3Därför skälver jag i hela kroppen
och våndas som en födande kvinna.
Jag skakas av vad jag hör,
fasar för vad jag ser.
4Jag grips av svindel,
jag överväldigas av skräck.
Skymningen jag längtade till
skrämmer mig nu.
5Det dukas ett bord,
dynor läggs ut,
man äter och dricker.
»Res er, furstar!
Smörj era sköldar!«
6Så sade Herren till mig:
Ställ ut en vaktpost,
som skall kungöra vad han ser.
7Ser han vagnar dragna av hästar,
ryttare på åsnor, ryttare på kameler,
då skall han lyssna,
lyssna noga.
8Och spejaren ropade:
»Dagarna i ända håller jag vakt,
Herre, natt efter natt står jag på post.
9Se! Nu kommer män
på vagnar dragna av hästar.«
Då sade han:
»Det har fallit, Babylon har fallit!
Alla dess gudabilder
ligger krossade på marken!«
10Du mitt söndertröskade folk,
vad jag har hört från Herren Sebaot,
Israels Gud,
det har jag kungjort för er.
Duma, Dedan, Kedar
11Budskap om Duma.
Ett rop når mig från Seir:
»Väktare, när tar natten slut?
Väktare, när tar natten slut?«
12Väktaren svarar:
»Morgonen har kommit,
ändå är det natt.
Vill ni fråga mer,
kom tillbaka igen.«
13I ödemarken. Ett budskap.
Bland snåren i ödemarken
skall ni övernatta,
karavaner från Dedan.
14Gå ut till de törstande med vatten,
ni som bor i Tema,
möt de flyende med bröd!
15Ty de flyr undan svärdet,
det skarpa svärdet,
undan den spända bågen,
undan krigets gissel.
16Så säger Herren till mig: Om ett år, som skall vara som en daglönares år, är Kedars storhet slut. 17Av Kedars skickliga bågskyttar blir bara ett litet fåtal kvar. Herren, Israels Gud, har talat.