Profetia mot farao
1Under det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och hela Egypten. 3Du skall säga: Så säger Herren Gud:
Jag skall ta itu med dig, farao,
Egyptens kung,
feta krokodil som dåsar i Nilen
och säger: »Nilen är min,
jag har skapat den.«
4Jag skall slå krokar i dina käftar och låta Nilens fiskar fastna i dina fjäll. Jag skall dra upp dig ur din Nil, dig och Nilens alla fiskar som sitter fast i dina fjäll.
5Jag skall slunga dig ut i öknen,
dig och Nilens alla fiskar.
Du blir liggande på bara marken,
ingen hämtar och begraver dig.
Åt markens djur och himlens fåglar
ger jag dig som föda.
6Då skall alla i Egypten inse
att jag är Herren.
För Israels folk är Egypten
en stav av vassrör.
7När de griper tag i dig
kommer du att splittras
och fläka upp handen på alla.
När de stöder sig på dig
kommer du att brytas
och få dem alla att vackla.
8Därför, säger Herren Gud, skall jag rikta svärdet mot dig och utrota människor och boskap. 9Egypten skall bli till ödemark och ruiner. Då skall de inse att jag är Herren.
Du säger: »Nilen är min, jag har skapat den.« 10Därför skall jag ta itu med dig och din Nil. Jag skall göra Egypten till en enda ruin, en ödemark, från Migdol till Assuan och ända till gränsen mot Kush. 11Ingen människa skall sätta sin fot i landet, ingen boskap skall trampa där. Det skall ligga obebott i fyrtio år. 12Jag skall göra Egypten till ett öde land bland andra ödelagda länder. I fyrtio år skall dess städer ligga i ruiner bland andra ödelagda städer. Och jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 13Så säger Herren Gud: Efter fyrtio år skall jag samla ihop egypterna från de folk bland vilka de skingrats. 14Då skall jag vända egypternas öde och låta dem komma tillbaka till Patros, landet de härstammar från. Där skall de bli ett obetydligt kungarike, 15obetydligast bland riken. Aldrig mer skall de få förhäva sig gentemot andra folk. Jag skall göra dem så fåtaliga att de inte kan härska över andra. 16Israeliterna skall inte längre förlita sig på dem och röja sin synd genom att vända sig till dem. Då skall de inse att jag är Herren Gud.
17Under det tjugosjunde året, på första dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 18Människa! Nebukadnessar, Babyloniens kung, har låtit sina krigare slita ont vid Tyros. Deras huvuden är kala, deras skuldror flådda. Men varken han eller hans här har fått någon lön för all sin möda vid Tyros. 19Därför, säger Herren Gud, ger jag Egypten åt Nebukadnessar, Babyloniens kung. Han skall föra bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Detta skall bli lön åt hans här. 20Jag ger honom Egypten som lön för hans möda, för allt de har gjort åt mig, säger Herren Gud. 21Den dagen skall jag ge Israel kraft. Jag skall öppna din mun inför folket. Då skall de inse att jag är Herren.
