1Herrens ord kom till mig: 2»Människa! Vänd dig mot Jerusalem, predika mot dess helgedomar och profetera mot Israels land.« 3Till Israels land skall du säga: Så säger Herren: Jag skall ta itu med dig. Jag skall dra mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig. 4För att utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig skall mitt svärd fara ut ur skidan mot alla dödliga från söder till norr. 5Då skall alla dödliga inse att jag, Herren, har dragit svärdet ur skidan. Det skall inte återvända.
6Du, människa, skall klaga. Bittert och darrande av skräck skall du klaga inför dem. 7När de frågar dig varför du klagar skall du svara: Över ett bud som skall komma. Alla hjärtan snörps samman och händerna förlamas, modet sviker och det rinner längs benen på alla. Det skall komma, det är på väg, säger Herren Gud.
Det slaktande svärdet
8Herrens ord kom till mig: 9Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:
Svärdet, svärdet är slipat och blankat.
10Det är slipat till slakt
och blankat att blixtra.
[---]
11Det är lämnat att blankas.
Handen skall gripa det.
Svärdet är slipat och blankat,
färdigt för dråparens hand.
12Klaga och jämra dig, människa,
ty svärdet riktas mot mitt folk
och mot Israels alla furstar.
De blir offer för svärdet,
de och hela mitt folk.
Slå dig på låren i sorg,
13[---]
säger Herren Gud.
14Människa! Profetera
och knyt din hand.
Svärdet skall hugga och hugga,
ett dråparsvärd är det,
ett väldigt dråparsvärd,
som skall svingas bland dem,
15tills de skälver av skräck
och många ligger slagna.
Mot alla deras portar
sänder jag slaktarsvärdet.
Ve, det är skapat att blixtra
och draget för att slakta.
16Visa din skärpa och hugg
åt höger och åt vänster,
hugg dit eggen riktas.
17Också jag knyter min hand.
Jag skall släcka min vrede på dem.
Jag, Herren, har talat.
Babyloniens anfall mot Jerusalem förutsägs
18Herrens ord kom till mig: 19/20 Människa! Märk ut två vägar som den babyloniske kungens svärd kan följa och som båda utgår från samma land. Sätt upp vägmärken där de båda vägarna börjar, så att svärdet kan nå fram till Rabba i Ammon och till Juda och Jerusalem. 21Den babyloniske kungen har gjort halt vid vägskälet, där de två vägarna börjar, för att inhämta orakelsvar. Han har skakat pilar, rådfrågat sina husgudar och skådat i lever. 22I sin högra hand har han nu svaret: Jerusalem. Han kommer att mana till kamp, ropa till strid, ställa upp murbräckor mot portarna, kasta upp en belägringsvall och bygga en stormningsramp. 23Israeliterna är bundna av de eder de svurit, ändå tror de att det är ett falskt orakel. Men oraklet är ett vittnesbörd om deras skuld, och de kommer att tas till fånga. 24Därför säger Herren Gud: Genom att era brott avslöjas vittnar ni om er skuld, och i allt vad ni gör blir era synder uppenbara. Ja, ni vittnar mot er själva. Därför skall ni gripas och tas till fånga.
25Du skändlige och gudlöse furste över Israel! Snart kommer dagen då du får ditt slutliga straff. 26Så säger Herren Gud: Av med turbanen och kungakronan! Inget skall förbli som det är. Upphöj den förnedrade, förnedra den upphöjde! 27Allt, allt, allt skall jag lägga i spillror. Men det skall inte ske förrän han kommer som jag har givit rätten att döma.
Profetia om ammoniterna och svärdet
28Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud om ammoniterna och deras hån: Svärd, svärd, draget för att slakta! Dig har man blankat för att du skall blänka och blixtra. 29Man har haft falska syner om dig och lögnaktigt spått att du skulle läggas mot nacken på de skändliga och gudlösa. Snart kommer ändå dagen då de får sitt slutliga straff. 30Stick svärdet tillbaka i skidan! I den trakt där du skapades och i det land där du hör hemma skall jag döma dig. 31Jag skall tömma min vrede över dig och blåsa under mitt ursinnes eld. Jag skall utlämna dig åt råa män, mästare i att förgöra. 32Du skall bli bränsle åt elden, och ditt blod skall flyta i landet. Ingen skall längre minnas dig. Jag, Herren, har talat.
