Syrak 21

₁Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det,

och be om förlåtelse för vad du redan gjort.

₂Fly för synden som för en orm:

kommer du nära den biter den dig.

Den har tänder som ett lejon,

tänder som gör slut på människoliv.

₃Som ett tveeggat svärd är varje lagbrott:

för dess hugg finns ingen bot.

₄Förtryck och övervåld föröder rikedom,

över den hänsynslöses hus går förödelsen fram.

₅Så snart den fattige ber hör Herren det,

och hastigt kommer hans dom.

₆Den som avskyr tillrättavisning går syndarens väg,

men den som fruktar Herren ångrar sig uppriktigt.

₇Den som är stor i orden märks på långt håll,

men den kloke märker själv när tungan slinter.

₈Att bygga sitt hus för lånade pengar

är att samla byggsten till en ruin.

₉De laglösas skara är en hög med blånor,

och de slutar i flammande eld.

₁₀Syndarnas väg är jämn och fri från stenar,

men vid dess slut finns dödsrikets fångstgrop.

₁₁Den som följer lagen är herre över sina tankar,

gudsfruktan leder fram till vishet.

₁₂Den som är obegåvad kan inte fostras,

men det finns begåvning som vållar mycken sorg.

₁₃Den vises kunskap väller fram som en flodvåg,

och de råd han ger är som en frisk källa.

₁₄Dårens sinne är som en sprucken kruka:

ingen kunskap stannar där.

₁₅Om den kloke hör ett vist ord

berömmer han det och tillfogar ett annat,

men den njutningslystne hör det med avsmak

och slänger bort det över axeln.

₁₆Dårens utläggningar är som bördan under vandringen,

men att lyssna till den kloke är ett nöje.

₁₇När folket rådslår är den vises ord eftersökta,

och man begrundar noga vad han säger.

₁₈För dåren är visheten som ett hus i spillror

och den klokes kunskap osammanhängande ord.

₁₉För den enfaldige är fostran som bojor kring fötterna,

som en handklove om högra handen.

₂₀Dårens skratt är högljutt,

men en insiktsfull man ler bara stillsamt.

₂₁För den vise är fostran som ett smycke av guld,

som en ring på hans högra arm.

₂₂Dåren rusar rakt in i huset,

en erfaren människa visar sig försynt.

₂₃En människa utan vett kikar in genom dörren,

en man med hyfs väntar utanför.

₂₄Att lyssna vid dörren är brist på hyfsning;

för den vise vore det en outhärdlig skam.

₂₅Andra pratar vitt och brett,

men de visa väger sina ord på våg.

₂₆Dårens tanke styrs av tungan,

den vises tunga tyglas av tanken.

₂₇När den gudlöse förbannar Satan,

förbannar han sitt eget begär.

₂₈Ryktesspridaren fläckar ner sig själv,

och han blir avskydd bland sina grannar.