Salomos vishet 7

₁Också jag är dödlig, en människa som alla andra,

en ättling till den förste, han som formades av jord.

Min kropp tog form i en moders liv

₂under tio månaders tid; jag bildades i hennes blod

genom en mans säd under nattlig kärleksnjutning.

₃Och när jag föddes drog jag in samma luft som andra

och lades på samma jord som bär oss alla,

under samma gråt som är varje människas första ljud.

₄Jag måste lindas och skötas med omsorg,

₅ty inte ens en konung börjar sin tillvaro på annat sätt:

₆för alla finns en enda väg in i livet, och en enda väg ut.

₇Därför bad jag till Gud, och han gav mig klokhet.

Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig.

₈Jag valde visheten framför spiror och troner

och höll rikedom för intet i jämförelse med henne.

₉Inte ens den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt,

ty bredvid henne blir allt guld till värdelös sand

och silver räknas som smuts på marken.

₁₀Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet

och ville hellre äga henne än dagens ljus,

ty skenet från henne slocknar aldrig.

₁₁Men med henne kom också allt annat gott till mig;

det låg omätlig rikedom i hennes händer.

₁₂Jag gladdes åt alla dessa ting,

ty visheten härskar över dem,

men jag visste ännu inte att hon också är deras moder.

₁₃Det jag lärde mig utan baktankar

lär jag ut utan missunnsamhet.

Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv,

₁₄ty den är en outtömlig skattkammare för människorna.

De som utnyttjar den vinner Guds vänskap,

fostrans gåvor öppnar vägen till honom.

₁₅Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord

och göra mina tankar värdiga hans gåvor.

Ty han är vägvisaren till visheten,

och det är han som leder de visa rätt.

₁₆Av honom beror både vi själva och våra ord,

all tankeförmåga och all yrkesskicklighet.

₁₇Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen:

jag känner världens byggnad och elementens verkningar,

₁₈tidsåldrarnas början och slut och förlopp,

solhöjdens växlingar och årstidernas skiften,

₁₉årens kretslopp och himlakropparnas ställningar,

₂₀djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen,

andarnas våldsamma krafter och människornas tankar,

växternas arter och rötternas hemliga krafter –

₂₁allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,

₂₂ty jag fick undervisning av visheten,

hon som med sin konst har format allt.

I visheten bor en ande som är förnuftig och helig,

ensam i sitt slag, mångfaldig till formen,

tunn, lättrörlig, klarsynt, ogrumlad,

tydlig, okränkbar, vän till det goda, skarpsinnig,

₂₃oemotståndlig, välgörande, människovänlig,

fast, orubblig, bekymmersfri,

allsmäktig och med uppsikt över allt;

den genomströmmar alla andar

som är förnuftiga, rena och av den tunnaste materia.

₂₄Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse.

I sin renhet tränger hon in i allt, i alla dess delar.

₂₅Hon är ett utflöde från Guds makt,

hon strömmar kristallklar fram ur allhärskarens härlighet.

Därför kan ingenting orent komma henne nära.

₂₆Hon är ett återsken av det eviga ljuset,

en klar spegling av Guds verksamhet

och en avbild av hans godhet.

₂₇Hon är en men förmår allt,

hon förblir vad hon är men gör allting nytt.

I släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar

och frambringar profeter och vänner till Gud,

₂₈ty Gud älskar bara den som lever med visheten.

₂₉Hon är härligare än solen

och förmer än alla stjärnbilder.

Hennes strålkraft visar sig överträffa ljusets,

₃₀ty ljuset avlöses av natten,

men visheten kan inget ont få makt över.