1Visa läkaren aktning för den nytta han gör
– även han är ju skapad av Herren –
2ty från den Högste kommer förmågan att bota,
och av kungar blir han belönad.
3Läkarens kunnighet ger honom en hög ställning,
och han vinner mäktiga mäns beundran.
4Herren har låtit jorden alstra läkemedel,
och en klok man förkastar dem inte.
5Var det inte ett trästycke som gjorde vattnet drickbart,
för att Herrens makt skulle bli känd?
6Åt människorna gav han kunskap
för att bli prisad för dessa underbara gåvor.
7Genom dem har han botat den sjukes plåga,
8av dem blandar apotekaren till sin medicin.
Herren upphör aldrig att verka;
från honom sprider sig hälsa över jorden.
9Mitt barn, ta inte för lätt på sjukdom,
utan be till Herren, så skall han göra dig frisk.
10Upphör att fela, ändra ditt handlande
och rena ditt hjärta från all synd.
11Offra rökelse och påminnelseoffer av mjöl,
och häll olja över din gåva, så mycket du har råd till.
12Men låt också läkaren göra sitt
– även han är ju skapad av Herren.
Låt honom inte lämna dig, ty du behöver honom.
13Ibland ligger en lycklig utgång i läkarnas händer;
14så ber de ju också om Herrens hjälp
att ge lindring och bot som leder till liv.
15Den som syndar mot sin skapare
må hamna i läkarens händer.
16Mitt barn, låt tårarna flöda när någon är död,
stäm upp klagosång över din svåra förlust.
Visa den döde den heder han har rätt till,
och var inte försumlig med hans begravning.
17Låt gråten vara bitter och klagan högljudd;
håll en sorgehögtid som är honom värdig,
under en dag eller två, för att undgå förtal,
men trösta dig sedan för sorgen.
18Ty sorg kan leda till död,
sorg i hjärtat bryter din styrka.
19Där olyckan slår bor också sorgen,
ett liv i fattigdom är en förbannelse för hjärtat.
20Låt inte sorgen få makt över ditt hjärta,
skjut undan den, och tänk på ditt eget slut.
21Glöm inte detta, ty det finns ingen väg tillbaka;
du hjälper inte den döde men skadar dig själv.
22Tänk på att hans öde även skall bli ditt:
»I går jag, i dag du.«
23Har den döde fått ro, så låt hans minne vila;
trösta dig över förlusten så snart hans liv har flytt.
Kroppsarbete och studier
24Den lärdes vishet förutsätter riklig fritid;
har man litet att sköta, då kan man bli vis.
25Inte kan den bli vis som regerar över plogen
och stoltserar med oxpiken som lans,
som kör sina oxar och upptas av deras arbete
och som inte kan tala om annat än kreatur.
26En sådan man lever för att plöja fåror,
och hans bekymmer är fodret till kvigorna.
27Likaså byggmästaren och hans hantverkare,
som arbetar dag och natt,
eller den som graverar sigillringar
och outtröttligt formar olika mönster.
En sådan man lever för att göra bilden lik,
och hans bekymmer är att få arbetet färdigt.
28Likaså smeden som sitter vid städet
och noga ger akt på sitt smide.
Den heta röken plågar hans kropp,
och han sliter hårt i hettan från ässjan.
Hammarslagen bedövar hans öron,
medan blicken är fäst på modellen för arbetet.
En sådan man lever för att få föremålen färdiga,
och hans bekymmer är att ge dem slutputsen.
29Likaså krukmakaren som sitter vid sitt arbete
och snurrar drejskivan med fötterna.
Hans arbete håller honom i ständig oro,
hur mycket han skall göra är noga bestämt.
30Han formar leran med händerna
och trampar den mjuk med fötterna.
En sådan man lever för att få glasyren färdig,
och hans bekymmer är att få ugnen tömd.
31Alla dessa litar på sina händer,
och var och en av dem är kunnig på sitt område.
32Utan dem kan ingen stad grundas,
och de behöver inte flacka omkring bland främlingar.
Men till stadens råd blir de inte kallade,
33och de utmärker sig inte i folkförsamlingen.
De tar aldrig plats på domarsätet,
och rättsordningen förstår de sig inte på.
De kan varken undervisa eller döma,
och de gör sig inte bemärkta med tänkespråk.
34Nej, det är den skapade världens bestånd de säkrar,
och deras bön gäller deras hantverk.
Den däremot som lever för den Högstes lag
och ägnar sina tankar åt den,
