Bibel 2000 (B2000)
16

Fariseerna begär tecken

161Fariseerna och saddukeerna kom fram till honom, och för att sätta honom på prov bad de att han skulle låta dem se ett tecken från himlen. 2Han svarade dem: »På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, 3och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. 4Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet.« Sedan lämnade han dem och gick sin väg.

Brödet och surdegen

5När lärjungarna for över till andra sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. 6Jesus sade till dem: »Akta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg.« 7Men de sade till varandra att de ju inte hade tagit med sig något bröd. 8Jesus märkte det och sade: »Ni trossvaga, varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? 9Begriper ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick över? 10Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick över? 11Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.« 12Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariseernas och saddukeernas lära.

Petrus kallar Jesus för Messias

13När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: »Vem säger människorna att Människosonen är?« 14De svarade: »Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.« — 15»Och ni«, frågade han, »vem säger ni att jag är?« 16Simon Petrus svarade: »Du är Messias, den levande Gudens son.« 17Då sade Jesus till honom: »Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. 18Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. 19Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.« 20Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

Första förutsägelsen om Människosonens lidande

21Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. 22Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: »Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.« 23Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.«

Lärjungeskapets krav

24Sedan sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 25Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. 26Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 27Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar. 28Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike.«

17

Jesus på härlighetens berg

171Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. 2Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. 4Då sade Petrus till Jesus: »Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.«

5Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.« 6När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. 7Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stig upp och var inte rädda.« 8De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.

9När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: »Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.« 10Lärjungarna frågade honom: »Vad menar då de skriftlärda med att Elia först måste komma?« 11Han svarade: »Visst skall Elia komma och återställa allt. 12Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida.« 13Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.

En pojke med fallandesjuka botas

14När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom 15och sade: »Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet. 16Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.« 17Jesus svarade: »Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig.«

18Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. 19När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Varför kunde inte vi driva ut demonen?« 20Han svarade: »Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.«

Andra förutsägelsen om Människosonens lidande

22När de samlades igen i Galileen sade Jesus till dem: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, 23och de kommer att döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.« Då blev de mycket bedrövade.

Om tempelskatten

24När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: »Betalar inte er mästare någon tempelskatt?« — 25»Jo«, svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: »Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?« 26Då Petrus svarade: »Av andra«, sade Jesus: »Sönerna går alltså fria. 27Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.«

18

Vem är störst i himmelriket?

181Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vem är störst i himmelriket?« 2Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem 3och sade: »Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. 4De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. 5Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.

Förförelser

6Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. 7Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.

8Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. 9Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.

10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

Liknelsen om det förlorade fåret

12Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? 13Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. 14Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad.

En broder som gör orätt

15Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. 16Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. 17Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. 18Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. 19Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. 20Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.«

Om förlåtelse. Den obarmhärtige medtjänaren

21Då kom Petrus fram till honom och sade: »Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?« 22Jesus svarade: »Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.

23Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. 24När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. 25Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. 26Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ 27Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. 28Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ 29Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ 30Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. 31När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. 32Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. 33Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ 34Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. 35Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder.«

Webbplatsen sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. » Mer information.[göm meddelande]