Bibel 2000 (B2000)
1

Företal

11Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, 2så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, 3och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, 4för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.

Löftet om Johannes döparens födelse

5På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet. 6De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. 8En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud 9var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. 10Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. 11Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. 12Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. 13Men ängeln sade till honom: »Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, 16och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.«

18Sakarias sade till ängeln: »Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.« 19Ängeln svarade honom: »Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.«

21Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. 22När han kom ut kunde han inte tala med dem, och de förstod att han hade haft en syn i templet. Han måste göra tecken åt dem, och han förblev stum. 23När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem. 24Efter en tid blev hans hustru Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet. Hon sade till sig själv: 25»Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.«

Budskapet till Maria om Jesu födelse

26-27I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. 28Ängeln kom in till henne och sade: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« 29Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. 30Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. 31Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 32Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, 33och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.« 34Maria sade till ängeln: »Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« 35Men ängeln svarade henne: »Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37Ty ingenting är omöjligt för Gud.« 38Maria sade: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.

Marias besök hos Elisabet

39Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; 40hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. 41När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. 42Hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. 43Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? 44När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. 45Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.«

46Då sade Maria:

»Min själ prisar Herrens storhet,

47min ande jublar över Gud, min frälsare:

48han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:

49stora ting låter den Mäktige ske med mig,

hans namn är heligt,

50och hans förbarmande med dem som fruktar honom

varar från släkte till släkte.

51Han gör mäktiga verk med sin arm,

han skingrar dem som har övermodiga planer.

52Han störtar härskare från deras troner,

och han upphöjer de ringa.

53Hungriga mättar han med sina gåvor,

och rika skickar han tomhänta bort.

54-55Han tar sig an sin tjänare Israel

och håller sitt löfte till våra fäder:

att förbarma sig över Abraham

och hans barn, till evig tid.«

56Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse

57Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. 58Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. 59På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60Men då sade hans mor: »Nej, han skall heta Johannes.« 61De sade till henne: »Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.« 62Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. 63Han bad om en skrivtavla och skrev: »Johannes är hans namn«, och alla förvånade sig. 64Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. 65Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. 66Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

67Hans far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord:

68»Välsignad är Herren, Israels Gud,

som besöker sitt folk och ger det frihet.

69Han reser för oss frälsningens horn

i sin tjänare Davids släkt,

70så som han för länge sedan lovat

genom sina heliga profeter,

71frälsning från våra fiender och alla som hatar oss.

72Han visar barmhärtighet mot våra fäder

och står fast vid sitt heliga förbund,

73den ed han svor vår fader Abraham:

74att rycka oss ur våra fienders hand

och låta oss tjäna honom utan fruktan,

75rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.

76Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,

ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.

77Så skall hans folk få veta att frälsningen är här

med förlåtelse för deras synder

78genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.

Han skall komma ner till oss från höjden,

79en soluppgång för dem som är i mörkret

och i dödens skugga,

och styra våra fötter in på fredens väg.«

80Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

2

Jesu födelse

21Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

6Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

8I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 9Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 10Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. 11I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 12Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« 13Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14»Ära i höjden åt Gud

och på jorden fred åt dem han har utvalt.«

15När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: »Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.« 16De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. 19Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. 20Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

21När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.

Jesus hos Symeon och Hanna i templet

22När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — 23det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — 24och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

25I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, 26och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. 27Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, 28tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

29»Herre, nu låter du din tjänare gå hem,

i frid, som du har lovat.

30Ty mina ögon har skådat frälsningen

31som du har berett åt alla folk,

32ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna

och härlighet åt ditt folk Israel.«

33Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. 34Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — 35ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«

36Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, 37sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. 38Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

39När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Den tolvårige Jesus i templet

41Hans föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. 42Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. 43Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. 44De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. 45När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. 46Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. 47Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. 48Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: »Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.« 49Han svarade: »Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?« 50Men de förstod inte vad han menade med sina ord. 51Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.

Webbplatsen sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. » Mer information.[göm meddelande]