Jeremia grips och anklagas
1När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: 2Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till dem som kommer från alla städerna i Juda för att tillbe i Herrens hus. Säg dem allt det jag befaller dig att säga, utelämna ingenting. 3Kanske lyssnar de och lämnar sin onda väg. Då skall jag ångra mig och inte göra det onda jag tänkt tillfoga dem på grund av deras onda gärningar. 4Du skall säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och följer den lag jag har förelagt er, 5inte lyssnar till vad mina tjänare profeterna säger, dessa som jag gång på gång har sänt till er utan att ni lyssnat – 6då skall jag göra med detta hus som med Shilo, och namnet på denna stad skall bli en förbannelse bland alla jordens folk.
7Prästerna och profeterna och hela folket hörde Jeremia säga detta i Herrens hus. 8Men när Jeremia hade framfört allt vad Herren befallt honom att säga till folket greps han av prästerna och profeterna och folket, och de ropade: »Du skall dö! 9Hur vågar du profetera i Herrens namn att detta hus skall bli som Shilo och att denna stad skall läggas i ruiner, så att ingen kan bo här?« Och folkmassan samlades kring Jeremia i Herrens hus.
10När Judas stormän fick höra vad som skett begav de sig från kungapalatset till Herrens hus, där de tog plats vid ingången till den nya porten. 11Prästerna och profeterna sade till stormännen och till folket: »Mannen här förtjänar dödsstraff, ty han har profeterat mot denna stad, det har ni hört med egna öron!«
12Då sade Jeremia till stormännen och till folket: »Det är Herren som har sänt mig att profetera mot detta tempel och mot denna stad och säga allt det ni nu har hört. 13Ändra ert liv och era gärningar och lyssna till Herren, er Gud. Då skall Herren ångra sig och inte göra det onda han hotat er med. 14Själv är jag nu i händerna på er. Gör med mig vad ni finner rätt och riktigt. 15Men det skall ni veta: dödar ni mig, utgjuter ni oskyldigt blod och drar skuld över er själva och över denna stad och dess invånare. Ty Herren själv har sänt mig till er för att förkunna allt detta.«
16Då sade stormännen och hela folket till prästerna och profeterna: »Denne man förtjänar inte dödsstraff, ty i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss.« 17Och några av landets äldste tog till orda och sade till hela det församlade folket: 18»Mika från Moreshet framträdde som profet på den tid då Hiskia var kung av Juda, och han sade till hela Judas folk: Så säger Herren Sebaot:
Sion skall plöjas till åkermark,
Jerusalem bli en ruinhög,
tempelberget en skogklädd höjd.
19Men inte blev han dödad av Hiskia, kungen av Juda, och av Judas folk. Nej, kungen fruktade Herren och sökte blidka honom, och Herren ångrade sig och gjorde inte det onda han hotat dem med. Håller vi inte på att dra en stor olycka över oss själva?«
Profeten Urias öde
20Det fanns också en annan man, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim, som framträdde som profet i Herrens namn. Han profeterade mot denna stad och detta land så som Jeremia gjorde. 21När kung Jojakim och alla hans kämpar och alla stormännen hörde vad han sagt ville kungen döda honom. Uria fick reda på detta, och han blev rädd och flydde till Egypten. 22Men kung Jojakim skickade några män till Egypten, Elnatan, Akbors son, och några andra med honom. 23De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Denne lät avrätta honom med svärd, och liket kastades på de fattigas begravningsplats.
24Men Achikam, Shafans son, skyddade Jeremia så att han inte blev utlämnad till folket och dödad.
