Jesaja 13

₂Höj ett fälttecken på det kala berget,

ropa till dem,

ge tecken till samling vid furstarnas portar.

₃Jag bådar upp mina invigda

att verkställa min vredesdom,

jag kallar mina kämpar,

mina stolta, jublande skaror.

₄Hör! Vilket larm på bergen,

larmet från en stor här.

Hör! Vilket brus av folk,

de strömmar samman från alla riken.

Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.

₅De kommer från fjärran land,

långt bortifrån himlaranden,

Herren och hans vredes verktyg.

De skall ödelägga hela jorden.

₆Jämra er, ty Herrens dag är nära,

den kommer med våld från den Väldige.

₇Då förlamas alla händer,

allt mod rinner bort.

₈De grips av skräck,

av ångest och smärta,

som en kvinna i barnsnöd.

Rådlösa ser de på varandra,

deras ansikten bleknar.

₉Skoningslös kommer Herrens dag

med vrede och glödande harm.

Jorden skall läggas öde,

syndarna skall han förinta.

₁₀Himlavalvets alla stjärnor

skall sluta att lysa.

Mörk skall solen gå upp,

månen skall mista sitt sken.

₁₁Jag skall straffa jorden för dess ondska,

de gudlösa för deras synd.

De fräckas högmod skall jag kväsa,

kuva tyrannernas stolthet.

₁₂Människor blir mer sällsynta än guld,

ovanligare än guld från Ofir.

₁₃Ja, himlen skall skälva

och jorden skakas ur sitt läge

genom Herren Sebaots raseri

på hans flammande vredes dag.

₁₄Som skrämda gaseller

eller får som ingen håller samman

skall de fly, var och en till sitt eget folk,

var och en till sitt eget land.

₁₅Den som blir fångad skall stickas ner,

den som hinns upp skall falla för svärdet.

₁₆Spädbarnen krossas inför deras ögon,

husen plundras, kvinnorna våldtas.

₁₇Jag skall egga upp mederna mot dem.

De bryr sig inte om silver

och lockas inte av guld.

₁₈Deras bågar fäller de unga.

De har inget förbarmande med barnen,

de skonar inte de små.

₁₉Med Babylonien, kronan bland riken,

kaldeernas prydnad och stolthet,

skall det gå som när Gud

ödelade Sodom och Gomorra.

₂₀Ingen skall mer slå sig ner där,

obebott skall det ligga från släkte till släkte.

Där skall ingen beduin slå upp sitt tält,

inga herdar låta hjordarna vila.

₂₁Men ökendjur skall vila där,

husen fyllas av hyenor.

Där skall uvar ha sitt tillhåll

och gastar hoppa omkring.

₂₂Vilda hundar skall bo i palatsen,

schakaler i de praktfulla salarna.

Stunden är inne för Babylonien,

dess dagar är räknade.