Jerusalem, en ärgig gryta
1Under det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 2Människa! Skriv upp dagens datum, just denna dag. Ty just denna dag har den babyloniske kungen anfallit Jerusalem. 3Ge det motsträviga folket en liknelse. Säg: Så säger Herren Gud:
Sätt på grytan, sätt på den
och häll vatten i.
4Lägg i bitar av kött,
de läckraste bitar
av lår och bog,
fyll på med de bästa benen.
5Ta de fetaste fåren.
Lägg ved under grytan.
Låt bitarna sjuda
och benen koka med.
6Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden, en gryta med beläggning av ärg, ärg som aldrig går bort. Grytan har tömts, köttbit för köttbit, utan att lottdragning skett. 7Staden dryper av blod, den har spillt blod över den kala klippan, inte på marken där det kan täckas av jord. 8För att ge utlopp åt min vrede och utkräva hämnd låter jag nu stadens eget blod rinna över den kala klippan, där det inte kan täckas över.
9Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden! Jag skall bygga ett stort bål. 10Lägg på mycket ved och tänd eld. Låt köttet koka sönder och spadet koka bort så att benen blir brända. 11Sätt grytan tom på kolen, tills den blir så het att kopparn börjar glöda och orenheten kan smälta och ärgen gå bort. 12Men det tjocka lagret av ärg går inte bort i elden. 13Du är oren och skamlös. Jag har försökt göra dig ren, men du har inte blivit av med din orenhet. Först när jag har släckt min vrede på dig skall du bli ren igen. 14Jag, Herren, har talat. Så blir det också. Jag skall göra som jag har sagt. Jag skall inte låta mig bevekas, inte visa skonsamhet eller ånger. Efter hur du har levat och handlat skall jag döma dig, säger Herren Gud.
Hesekiels hustrus död förebådar Jerusalems fall
15Herrens ord kom till mig: 16Människa! Jag skall låta bråd död ta ifrån dig henne som är dina ögons lust. Du får inte sörja, inte gråta och fälla tårar. 17Jämra dig i stillhet, men håll ingen sorgehögtid. Vira turbanen om huvudet och sätt på dig sandalerna. Dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd.
18På morgonen talade jag till folket. På kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 19Folket sade till mig: »Varför gör du så? Tala om för oss vad det betyder!« 20Jag svarade dem: »Herrens ord kom till mig: 21Säg till Israels folk: Så säger Herren Gud: Jag skall skända min helgedom, ert stolta värn, era ögons lust, det käraste ni har. Och de söner och döttrar ni lämnade kvar skall nu falla för svärdet. – 22Ni kommer att få göra som jag. Dölj inte ert ansikte och ät inget sorgebröd. 23Behåll turbanen och sandalerna på. Ni får inte sörja och gråta. Men till följd av era synder skall ni alla stönande tyna bort. – 24Hesekiel skall vara ett tecken för er. Vad han gör kommer också ni att få göra. Då detta sker skall ni inse att jag är Herren Gud.«
25Människa! Den dag jag tar ifrån dem deras värn, deras stolthet och glädje, deras ögons lust, det käraste de har, deras söner och döttrar, 26den dagen skall en flykting komma till dig och berätta om detta. 27Inför flyktingen skall din tungas band lösas, du skall tala och inte längre vara stum. Så skall du vara ett tecken för dem. Då skall de inse att jag är Herren.
