Amos 2

Brott på brott har Moab hopat,

jag vill inte dröja med domen.

Benen av Edoms kung

har de bränt till kalk.

₂Jag skall sända eld mot Moab,

den skall härja Keriots borgar,

och Moab skall dö vid vapendån,

vid stridsrop och lurars larm.

₃Jag skall förgöra dess härskare,

alla dess stormän skall jag dräpa med honom,

säger Herren.

Brott på brott har Juda hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har förkastat Herrens lag

och inte hållit hans bud,

de falska gudar som deras fäder dyrkade

har lett dem vilse.

₅Jag skall sända eld mot Juda,

den skall härja Jerusalems borgar.

Brott på brott har Israel hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De säljer den oskyldige för pengar

och den fattige för ett par skor.

₇De trampar ner de svaga

och skuffar undan de hjälplösa.

Far och son går till samma kvinna.

Så vanärar de mitt heliga namn.

₈Vid alla altaren vräker de sig

på kläder de fått som pant,

och i sin Guds hus dricker de

vin som de tagit i mät.

₉Ändå var det jag

som röjde undan amoreerna för er,

fast de var höga som cedrar

och kraftiga som ekar –

jag förstörde dem helt,

från rot till krona.

₁₀Ändå var det jag

som förde er ut ur Egypten

och ledde er i öknen i fyrtio år

och lät er inta amoreernas land.

₁₁Jag kallade några av era söner till profeter

och några av era unga män till nasirer.

Var det inte så, israeliter?

säger Herren.

₁₂Men ni gav nasirerna vin att dricka,

och profeterna förbjöd ni att förkunna.

₁₃Se, jag skall låta marken skaka under er,

som en fullastad halmkärra skakar.

₁₄Då har den snabbe ingenstans att fly,

den starke har ingen nytta av sin kraft,

den tappre kan inte rädda livet,

₁₅bågskytten kan inte hålla stånd,

den snabbfotade hinner inte undan,

ryttaren kan inte rädda livet.

₁₆Den tappraste bland de tappra

skall den dagen kasta sina vapen och fly,

säger Herren.