Bibel 2000 (B2000)
2

21Samlas, kom samman,

du skamlösa folk,

2innan stunden är inne

— som agnar blåser dagarna förbi —

innan Herrens glödande vrede drabbar er,

innan Herrens vredes dag drabbar er.

3Sök Herren, alla ödmjuka i landet

som handlar efter hans bud.

Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.

Kanske skall ni då få skydd

på Herrens vredes dag.

Dom över grannfolken

4Gaza skall bli övergivet

och Ashkelon en ödemark,

Ashdods folk skall förjagas mitt på dagen

och Ekron ryckas upp med roten.

5Ve er, ni som bor i kustlandet,

ve er, kereteer!

Herren riktar sitt ord mot er:

Kanaan, du filisteernas land,

jag skall låta dig gå under

med alla dina invånare.

6Kustlandet skall bli till betesmark,

till ängar för herdarna

och fållor för getter och får.

7Området skall tillfalla

dem som ännu är kvar av Judas stam.

Vid havet skall de föra djuren i vall

och om aftonen låta dem vila i Ashkelons hus,

ty Herren, deras Gud, tar sig an dem,

och han skall vända deras öde.

8Jag har hört smädelserna från Moab

och ammoniternas hån

då de skymfat mitt folk

och kränkt deras land.

9Därför, så sant jag lever,

säger Herren Sebaot, Israels Gud:

Moab skall dela Sodoms öde

och ammoniterna Gomorras —

att bli ett nässelsnår, en saltgrop,

en ödemark för alla tider.

Återstoden av mitt folk skall plundra dem,

de som finns kvar skall ta dem i besittning.

10Det är lönen för deras högmod,

för att de kränkt och smädat

Herren Sebaots folk.

11Herren skall sätta skräck i dem.

Inför honom krymper alla jordens gudar.

De som bor i fjärran kustländer

skall falla ner för honom,

var och en på sin ort.

12Också ni, kushiter!

De skall genomborras av mitt svärd.

13Herren skall lyfta sin hand mot landet i norr

och ödelägga Assyrien.

Han skall göra Nineve till en ödemark,

torr som en öken.

14I staden skall hjordar vila,

alla slags vilda djur.

Pelikan och rördrom

skall övernatta på pelarkrönen.

Hör, ugglan ropar i fönstret

och korpen kraxar på tröskeln.

15Detta är den glada staden,

som tronade så säker

och tänkte om sig själv:

»Ingen är som jag!«

Så öde den har blivit,

ett tillhåll för vilda djur.

Var och en som går förbi

visslar och pekar finger.