Bibel 2000 (B2000)
1

11Detta är Herrens ord som kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, på den tid då Josia, Amons son, var kung över Juda.

Dom över de avfälliga

2Allt skall jag utplåna

från jordens yta, säger Herren.

3Jag skall utplåna människor och djur,

himlens fåglar och havets fiskar.

Jag skall bringa de onda på fall

och utrota människorna från jorden,

säger Herren.

4Jag skall lyfta min hand mot Juda

och mot alla som bor i Jerusalem.

Där skall jag utrota Baals sista anhängare,

ingen skall minnas hans präster, avgudatjänarna.

5Jag skall utrota dem som knäfaller på taken

för att tillbe himlens här

och dem som knäfaller för Herren

men svär vid Milkom

6och dem som vänt sig bort från Herren,

inte söker Herren

och inte frågar honom till råds.

7Var stilla inför Herren Gud,

ty Herrens dag är nära.

Han har förberett en offerfest

och renat sina gäster.

8På dagen för Herrens offerfest

skall jag straffa stormän och prinsar

och alla som klär sig i utländsk dräkt.

9Den dagen skall jag straffa

alla som hoppar över tempeltröskeln

och som fyller sin herres hus med våld och svek.

10Den dagen, säger Herren,

skall man höra rop från Fiskporten,

klagan från Nya staden,

mäktigt dån från höjderna.

11Klaga och gråt, ni som bor i Morteln:

det är slut med krämarhopen,

med alla som väger upp silver.

12När den tiden kommer

skall jag leta igenom Jerusalem

med ljus och lykta.

Jag skall straffa dem som sitter där

dästa av vin, dessa som tänker:

»Herren gör ingenting, gott eller ont.«

13Deras egendom skall skövlas,

deras hus läggas öde.

De skall bygga hus

men aldrig bo i dem,

anlägga vingårdar

men aldrig dricka vinet.

Herrens dag

14Herrens stora dag är nära,

den är nära, och den kommer snabbt.

Bitter blir jämmern på Herrens dag,

då klagar hjälten högt.

15Den dagen är vredens dag,

betryckets och våndans dag,

förödelsens dag och ödslighetens,

mörkrets och molnens dag,

töcknets och dunklets dag.

16En dag med hornstötar och härskrin

mot befästa städer och höga torn.

17Jag skall ansätta människorna

så att de vacklar omkring som blinda,

ty de har syndat mot Herren.

Deras blod skall tömmas ut som avfall,

deras inälvor som dynga.

18Deras silver och guld kan inte rädda dem

på Herrens vredes dag.

Hela jorden skall förtäras

av hans lidelses eld.

Han skall förinta dem som bor på jorden,

i skräck skall de förgås.

2

21Samlas, kom samman,

du skamlösa folk,

2innan stunden är inne

— som agnar blåser dagarna förbi —

innan Herrens glödande vrede drabbar er,

innan Herrens vredes dag drabbar er.

3Sök Herren, alla ödmjuka i landet

som handlar efter hans bud.

Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.

Kanske skall ni då få skydd

på Herrens vredes dag.

Dom över grannfolken

4Gaza skall bli övergivet

och Ashkelon en ödemark,

Ashdods folk skall förjagas mitt på dagen

och Ekron ryckas upp med roten.

5Ve er, ni som bor i kustlandet,

ve er, kereteer!

Herren riktar sitt ord mot er:

Kanaan, du filisteernas land,

jag skall låta dig gå under

med alla dina invånare.

6Kustlandet skall bli till betesmark,

till ängar för herdarna

och fållor för getter och får.

7Området skall tillfalla

dem som ännu är kvar av Judas stam.

Vid havet skall de föra djuren i vall

och om aftonen låta dem vila i Ashkelons hus,

ty Herren, deras Gud, tar sig an dem,

och han skall vända deras öde.

8Jag har hört smädelserna från Moab

och ammoniternas hån

då de skymfat mitt folk

och kränkt deras land.

9Därför, så sant jag lever,

säger Herren Sebaot, Israels Gud:

Moab skall dela Sodoms öde

och ammoniterna Gomorras —

att bli ett nässelsnår, en saltgrop,

en ödemark för alla tider.

Återstoden av mitt folk skall plundra dem,

de som finns kvar skall ta dem i besittning.

10Det är lönen för deras högmod,

för att de kränkt och smädat

Herren Sebaots folk.

11Herren skall sätta skräck i dem.

Inför honom krymper alla jordens gudar.

De som bor i fjärran kustländer

skall falla ner för honom,

var och en på sin ort.

12Också ni, kushiter!

De skall genomborras av mitt svärd.

13Herren skall lyfta sin hand mot landet i norr

och ödelägga Assyrien.

Han skall göra Nineve till en ödemark,

torr som en öken.

14I staden skall hjordar vila,

alla slags vilda djur.

Pelikan och rördrom

skall övernatta på pelarkrönen.

Hör, ugglan ropar i fönstret

och korpen kraxar på tröskeln.

15Detta är den glada staden,

som tronade så säker

och tänkte om sig själv:

»Ingen är som jag!«

Så öde den har blivit,

ett tillhåll för vilda djur.

Var och en som går förbi

visslar och pekar finger.