Bibel 2000 (B2000)
6

Åttonde synen: de fyra vagnarna

61När jag på nytt lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, 3den tredje av vita och den fjärde av fläckiga hästar, idel starka hästar. 4Jag frågade ängeln som talade med mig: »Vad betyder de, herre?« 5Ängeln svarade: »De är himlens fyra vindar som drar ut efter att ha stått inför hela världens herre. 6Vagnen med de röda hästarna drar ut mot landet i öster, de svarta hästarna mot landet i norr, de vita mot landet i väster och de fläckiga mot landet i söder.«

7Och de starka hästarna kom fram, ivriga att färdas över jorden. Han sade: »Far bort över jorden!« Och när de hade dragit ut över jorden 8ropade han på mig: »Se hur de som drar ut mot landet i norr tömmer min vrede över det.«

Josuas kröning

9Herrens ord kom till mig:

10Ta emot gåvorna från de deporterade, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Du skall söka upp det hus som tillhör Josia, Sefanjas son; dit har de kommit från Babylonien. 11Där skall du hämta silver och guld och låta göra en krona och sätta den på översteprästen Josua, Josadaks son. 12Säg till honom: Så säger Herren: Här är han vars namn är Telningen. Där han står skall det spira, och han skall bygga Herrens tempel. 13Ja, han skall bygga Herrens tempel, få kungavärdighet och sitta som härskare på sin tron. En präst skall dela tronen med honom, och mellan dem skall full enighet råda. 14Kronan skall vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Josia, Sefanjas son.

15Människor skall komma från fjärran för att vara med och bygga Herrens hus. Då skall ni inse att det är Herren Sebaot som har sänt mig till er. Detta skall ske om ni verkligen lyssnar på Herrens, er Guds, röst.

7

Rättfärdighet hellre än fasta

71Under kung Dareios fjärde regeringsår, på fjärde dagen i nionde månaden, kislev, kom Herrens ord till Sakarja. 2Betel Sareser skickade Regem Melek och hans män för att beveka Herren 3och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna: »Skall jag gråta och fasta i den femte månaden, som jag har gjort i många år?« 4Då kom Herren Sebaots ord till mig:

5Fråga folket i landet och prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för min skull ni hållit fasta? 6När ni äter och dricker, är det inte för er egen skull ni gör det? 7Har ni glömt vad Herren förkunnade genom de tidigare profeterna, då Jerusalem ännu var befolkat och tryggt med städerna runt omkring sig, och då Negev och Låglandet var bebodda?

8Åter kom Herrens ord till Sakarja:

9Så har Herren Sebaot sagt: »Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! 10Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.« 11Men de vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva. 12Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med sin ande genom de tidigare profeterna. Då drabbades de av Herren Sebaots mäktiga vrede. 13De ville inte höra då han ropade, och därför sade han: »Då vill inte heller jag höra när de ropar. 14Jag låter dem virvla med vinden, bort till folk som de inte känner.« Landet lades öde bakom dem, ingen färdades där. Så gjorde de det ljuvliga landet till en ödemark.

8

Räddning i den kommande tiden

81Åter kom Herren Sebaots ord:

2Så säger Herren Sebaot:

Stark är min lidelse för Sion,

jag ivrar för henne i mäktig vrede.

3Så säger Herren:

Jag vänder åter till Sion,

jag vill bo i Jerusalem.

Jerusalem skall kallas Den trogna staden

och Herren Sebaots berg Det heliga berget.

4Så säger Herren Sebaot:

Åter skall gamla män och kvinnor

sitta på torgen i Jerusalem,

alla med käpp i handen,

så gamla är de.

5Stadens gator och torg

skall fyllas av lekande barn.

6Så säger Herren Sebaot:

Om de som är kvar av folket

tror att detta är omöjligt

i kommande dagar,

är det därför omöjligt för mig?

frågar Herren Sebaot.

7Så säger Herren Sebaot:

Jag skall rädda mitt folk

ut ur österns länder och västerns.

8Jag skall hämta dem hit

och låta dem bo i Jerusalem.

De skall vara mitt folk

och jag skall vara deras Gud

i trohet och rättfärdighet.

9Så säger Herren Sebaot: Fatta mod, ni som i denna tid hör vad de profeter sade som verkade den gången grundstenarna lades till Herren Sebaots hus, till templet, som skulle byggas på nytt. 10Ty före denna tid var människornas arbete lönlöst och djurens möda förgäves. Alla och envar levde otrygga för fienden, och jag släppte människorna lösa mot varandra. 11Men mot dem som är kvar av mitt folk är jag inte längre som i gångna tider, säger Herren Sebaot. 12Nu skall årsväxten frodas, vinstocken skall ge sin frukt, jorden sin skörd och himlen sin dagg. Allt detta skall jag skänka åt dem som är kvar av folket. 13Liksom ert namn har varit en förbannelse bland folken, ni judeer och israeliter, så skall det nu bli en välsignelse när jag räddat er. Var inte ängsliga, fatta mod! 14Ja, så säger Herren Sebaot: Liksom jag planerade er olycka, säger Herren Sebaot, då era fäder väckte min vrede — och det stod jag fast vid — 15så har jag nu ändrat min plan och vill skänka Jerusalem och judeerna lycka. Var inte rädda!

16Detta är vad ni skall göra: Var ärliga mot varandra. Fäll rättvisa och rättfärdiga domar när ni dömer i stadsporten. 17Tänk inte ut onda planer mot varandra och svär inga falska eder. Allt sådant hatar jag, säger Herren.

18Herren Sebaots ord kom till mig:

19Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skall för Juda bli till fröjd och jubel, till glada högtider. Älska sanning och fred!

20Så säger Herren Sebaot: Än en gång skall folken komma, de som bor i de många städerna. 21Och befolkningen i den ena staden skall gå till den andra och säga: »Kom, låt oss gå och beveka Herren, låt oss uppsöka Herren Sebaot. Också jag går dit.« 22Många nationer och mäktiga folk skall uppsöka Herren Sebaot i Jerusalem för att beveka honom. 23Så säger Herren Sebaot: När den tiden kommer skall tio män av olika folk och språk gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: »Vi vill följa er, vi har hört att Gud finns hos er.«