Bibel 2000 (B2000)
14

Den stora slutstriden

141Se, en Herrens dag kommer! Då skall man plundra dig och fördela bytet. 2Jag skall samla alla folk till strid mot Jerusalem. Staden skall erövras, husen plundras och kvinnorna våldtas. Halva staden skall föras bort, men resten skall inte fördrivas. 3Ty Herren skall dra ut och strida mot dessa folk, som förr när han stred på kampens dag.

4Den dagen skall han stå med fötterna på Olivberget, som ligger invid Jerusalem, på östra sidan. Och Olivberget skall rämna mitt itu från öster till väster i en väldig dal; ena halvan av berget viker åt norr och andra halvan åt söder. 5Dalen mellan mina berg skall spärras och nå till Asal. Den skall spärras som vid jordbävningen på den tid då Ussia var kung i Juda. Herren, min Gud, skall komma och alla heliga med honom.

6Den dagen skall det inte längre finnas någon kyla eller frost. 7Det skall vara en ständig dag — Herren vet när den kommer — och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust. 8Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem, hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter skall det vara så. 9Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.

10Hela landet skall förvandlas till en slätt från Geva till Rimmon, söder om Jerusalem, men staden skall ligga kvar på sin höjd. Den skall sträcka sig från Benjaminporten till platsen för den gamla porten, till Hörnporten, och från Hananeltornet ända till kungens vinpressar. 11Där skall man bo, och ingen skall längre vigas åt förintelse; Jerusalem skall ligga tryggt.

12Och detta är den plåga som Herren skall låta drabba alla folk som drar ut i krig mot Jerusalem: deras kött skall ruttna medan de ännu står upprätt, deras ögon skall ruttna i sina hålor och tungan skall ruttna i munnen på dem. 13Den dagen skall Herren sända en stor förvirring över dem, så att de ger sig på varandra och kämpar inbördes.

14Även Juda skall strida i Jerusalem. Då skall rikedomar från alla folk runt omkring samlas ihop: mängder av guld, silver och kläder.

15En likadan plåga skall drabba hästar, mulor, kameler, åsnor och alla andra djur i lägren. 16Alla som blir kvar av de folk som anföll Jerusalem skall år efter år dra dit upp för att tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira lövhyddefesten. 17Men om någon av jordens släkter inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, Herren Sebaot, skall den inte få något regn. 18Och om egypterna inte vallfärdar dit upp skall Nilen inte stiga: detta skall drabba dem i stället för den plåga som Herren låter drabba de folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten. 19Detta blir straffet för Egypten och straffet för alla andra folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.

20Den dagen skall det stå »Helgad åt Herren« på hästarnas bjällror, och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret. 21Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot, och alla som offrar skall komma och ta en sådan och koka i den. Den dagen skall det inte längre finnas några krämare i Herren Sebaots hus.