Bibel 2000 (B2000)
10

De maktlösa gudarna

101Be Herren om regn

vid tiden för vårregnet.

Det är Herren som skapar molnen,

han ger er strömmande regn,

han ger gröda på marken åt alla.

2Men husgudarna ger lögner till svar

och spåmännen ser falska syner,

de berättar bedrägliga drömmar,

tom är deras tröst.

Därför måste folket bryta upp som en fårhjord

och lida nöd, ty de har ingen herde.

Israel befrias och återvänder

3Min vrede har flammat upp mot herdarna,

och bockarna skall jag ställa till svars.

Herren Sebaot tar sig an sin hjord, Judas folk,

och gör den till sin ståtliga stridshäst.

4Från Juda skall hörnstenen komma,

därifrån skall tältpluggen komma,

därifrån skall krigets vapen komma,

därifrån skall varje härskare utgå.

5De skall likna hjältar

som i striden trampar ner fienden

som smuts på gatan.

De skall strida, ty Herren är med dem,

och ryttarna skall besegras.

6Jag skall stärka Judas folk,

och Josefs folk skall jag rädda.

Jag skall föra dem tillbaka,

ty jag förbarmar mig över dem,

och det skall vara som om jag aldrig förkastat dem.

Jag är Herren, deras Gud,

jag skall höra deras böner.

7Efraims folk skall vara som hjältar,

och de skall bli upprymda som av vin,

deras barn skall se det och glädjas

och jubla över Herren.

8Jag skall vissla på dem och kalla dem samman,

ty jag har friköpt dem,

och de skall bli lika talrika som förr.

9Om jag sprider ut dem bland folken

och de tänker på mig därborta,

så skall de och deras barn få leva och komma tillbaka.

10Jag skall låta dem återvända från Egypten,

och från Assyrien skall jag samla dem.

Till Gilead och till Libanon skall jag leda dem,

och inte ens där skall de rymmas.

11Floden skall drabbas,

dess vågor skall slås ner,

Nilens alla djup skall torka ut.

Assyriens välde skall störtas

och Egypten förlora sin spira.

12I Herren har de sin styrka,

hans namn skall ge dem ära.

Så lyder Herrens ord.

11

Stormakternas fall

111Öppna dina portar, Libanon:

eld skall förtära dina cedrar.

2Klaga, cypress, ty cedern har fallit,

de mäktiga träden är fällda.

Klaga, ekar i Bashan,

ty den täta skogen är skövlad.

3Hör herdarnas jämmer

då deras härlighet blir förödd!

Hör hur de unga lejonen ryter

då Jordandalens stolthet blir skövlad!

De två stavarna

4Så har Herren, min Gud, sagt: Bli en herde för fåren som skall slaktas. 5De som köper dem drar sig inte för att döda dem, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren, jag har blivit rik! Och deras egna herdar skonar dem inte. 6Nej, jag skall inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag skall utlämna människorna åt varandra och åt deras kungar; de skall ödelägga landet och jag skall inte låta någon slippa undan. 7Så blev jag en herde för boskapshandlarnas slaktfår: jag tog två stavar, den ena kallade jag Ynnest och den andra Enighet, och jag vallade hjorden. — 8Jag gjorde mig av med de tre herdarna på en månad. — Men jag miste tålamodet med fåren, och även de tröttnade på mig. 9Då sade jag: »Jag vill inte längre vara er herde. Låt dem dö som skall dö, låt dem gå under som skall gå under och låt dem som blir kvar äta upp varandra.« 10Så tog jag min stav Ynnest och bröt av den för att upplösa det förbund som jag slutit med alla folk. 11Den dag det upplöstes förstod boskapshandlarna som iakttog mig att detta var Herrens ord. 12Sedan sade jag till dem: »Om ni tycker att det är rätt, så ge mig min lön — låt annars bli!« Då vägde de upp trettio silverstycken åt mig. 13Herren sade till mig: »Kasta dem till smältaren, denna härliga summa som de anser mig värd.« Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältaren i Herrens hus. 14Så bröt jag av min andra stav Enighet för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel. 15Herren sade till mig: »Utrusta dig nu som en oduglig herde. 16Ty jag skall låta det komma en herde i landet som inte bryr sig om de bortsprungna, inte letar efter de jämrande, inte läker de skadade, inte sörjer för de friska utan äter de fetas kött och sliter av dem klövarna.«

17Ve den oduglige herden,

som överger sina får!

Må svärdet träffa hans arm

och hans högra öga!

Må hans arm förtvina

och hans högra öga utsläckas för alltid!

12

Jerusalem belägras, räddas och förnyas

121Profetord. Herrens ord om Israel.

Så talar Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, han som har skapat livsanden i människan: 2Jag skall göra Jerusalem till en bägare som berusar alla de omgivande folken. Också Judas städer skall belägras tillsammans med Jerusalem. 3Den dagen skall jag göra Jerusalem till en lyftesten för folken: var och en som försöker lyfta den skall sarga sig, och alla jordens folkslag skall samla sig mot den. 4Den dagen, säger Herren, skall jag slå alla hästar med skräck och alla ryttare med vanvett. Men över Juda skall mina ögon vaka, och folkens alla hästar skall jag slå med blindhet. 5Då skall Judas släkter tänka: Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud. 6Den dagen skall jag göra Judas släkter till ett glödande fyrfat bland vedträn och till en brinnande fackla i en kärve, och de skall förtära alla omgivande folk, på alla sidor. Men folket i Jerusalem skall få bo kvar i sin stad.

7Herren skall först rädda Judas folk, så att inte Davids ätt och Jerusalems invånare får större ära än Juda. 8Den dagen skall Herren skydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem skall den dagen vara som David, och Davids ätt skall vara som en gud, som en Herrens ängel framför dem. 9Den dagen ämnar jag förinta alla de folk som drar upp mot Jerusalem.

10Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.

11Den dagen skall sorgehögtiden i Jerusalem vara lika stor som den som hölls på Megiddoslätten över Hadad-Rimmon. 12Och landet skall hålla dödsklagan släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig, 13Levis släkt för sig och dess kvinnor för sig, Shimis släkt för sig och dess kvinnor för sig, 14alla de andra släkterna var för sig och deras kvinnor för sig.