Bibel 2000 (B2000)
9

Dom över Israels fiender

91Profetord.

Herrens ord är i landet Hadrak,

och till Damaskus har det kommit

— ty denna Arams ögonsten tillhör Herren,

liksom alla Israels stammar —

2ja, också till grannlandet Hamat

och till Tyros och Sidon

med all deras visdom.

3Tyros har byggt sig en fästning,

silver har hopats som damm

och guld som avfall på gatan,

4men Herren skall plundra staden

och störta dess murar i havet,

eld skall förtära den.

5Vid denna syn skall Ashkelon förfäras

och Gaza darra av ångest

liksom Ekron då dess hopp går om intet.

Gaza skall berövas sin kung,

Ashkelon skall ligga öde,

6i Ashdod skall ett blandfolk bo.

Ja, jag skall göra slut på filisteernas stolthet.

7De blodiga vidrigheter de sätter tänderna i

skall jag rycka ur munnen på dem.

De som blir kvar av detta folk

skall också de tillhöra vår Gud,

de skall vara som en släkt i Juda,

Ekrons folk skall vara som jevuseerna.

8Jag vill hålla vakt vid mitt hus

mot härar som kommer och går.

Aldrig mer skall någon förtryckare komma.

Nu är mina ögon öppna.

Sions konung

9Ropa ut din glädje, dotter Sion,

jubla, dotter Jerusalem!

Se, din konung kommer till dig.

Rättfärdig är han, seger är honom given.

I ringhet kommer han, ridande på en åsna,

på en ung åsnehingst.

10Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,

alla hästar i Jerusalem.

Krigets vapen skall förintas.

Han skall förkunna fred för folken,

och hans välde skall nå från hav till hav,

från floden till världens ände.

Herren upprättar sitt folk

11I kraft av blodsförbundet med dig

skall jag släppa dina fångar ur den tomma brunnen.

12Kom tillbaka till borgen,

ni fångar som fått ett hopp!

I dag förkunnar jag:

Jag skall gottgöra er dubbelt.

13Ja, jag spänner Juda som en båge

och lägger Efraim på den som en pil.

Jag slungar dina söner, Sion,

mot dina söner, Javan.

Jag gör dig till en hjältes svärd.

14Herren skall visa sig över dem,

som blixten skall hans pil fara i väg.

Herren Gud skall stöta i horn

och dra fram i sydstormarna.

15Herren Sebaot skall ge dem skydd,

stenarna från hans slunga

skall förtära och underkuva,

skall dricka blod som vin,

fyllas som offerskålar,

dränkas i blod som altarets hörn.

16Herren, deras Gud, skall rädda dem,

den dagen skall han valla dem som får.

Som ädelstenar i ett diadem

skall de stråla över hans land.

17Vilken lycka, vilken skönhet!

De unga männen skall blomstra av dess säd

och flickorna av dess vin.

10

De maktlösa gudarna

101Be Herren om regn

vid tiden för vårregnet.

Det är Herren som skapar molnen,

han ger er strömmande regn,

han ger gröda på marken åt alla.

2Men husgudarna ger lögner till svar

och spåmännen ser falska syner,

de berättar bedrägliga drömmar,

tom är deras tröst.

Därför måste folket bryta upp som en fårhjord

och lida nöd, ty de har ingen herde.

Israel befrias och återvänder

3Min vrede har flammat upp mot herdarna,

och bockarna skall jag ställa till svars.

Herren Sebaot tar sig an sin hjord, Judas folk,

och gör den till sin ståtliga stridshäst.

4Från Juda skall hörnstenen komma,

därifrån skall tältpluggen komma,

därifrån skall krigets vapen komma,

därifrån skall varje härskare utgå.

5De skall likna hjältar

som i striden trampar ner fienden

som smuts på gatan.

De skall strida, ty Herren är med dem,

och ryttarna skall besegras.

6Jag skall stärka Judas folk,

och Josefs folk skall jag rädda.

Jag skall föra dem tillbaka,

ty jag förbarmar mig över dem,

och det skall vara som om jag aldrig förkastat dem.

Jag är Herren, deras Gud,

jag skall höra deras böner.

7Efraims folk skall vara som hjältar,

och de skall bli upprymda som av vin,

deras barn skall se det och glädjas

och jubla över Herren.

8Jag skall vissla på dem och kalla dem samman,

ty jag har friköpt dem,

och de skall bli lika talrika som förr.

9Om jag sprider ut dem bland folken

och de tänker på mig därborta,

så skall de och deras barn få leva och komma tillbaka.

10Jag skall låta dem återvända från Egypten,

och från Assyrien skall jag samla dem.

Till Gilead och till Libanon skall jag leda dem,

och inte ens där skall de rymmas.

11Floden skall drabbas,

dess vågor skall slås ner,

Nilens alla djup skall torka ut.

Assyriens välde skall störtas

och Egypten förlora sin spira.

12I Herren har de sin styrka,

hans namn skall ge dem ära.

Så lyder Herrens ord.

11

Stormakternas fall

111Öppna dina portar, Libanon:

eld skall förtära dina cedrar.

2Klaga, cypress, ty cedern har fallit,

de mäktiga träden är fällda.

Klaga, ekar i Bashan,

ty den täta skogen är skövlad.

3Hör herdarnas jämmer

då deras härlighet blir förödd!

Hör hur de unga lejonen ryter

då Jordandalens stolthet blir skövlad!

De två stavarna

4Så har Herren, min Gud, sagt: Bli en herde för fåren som skall slaktas. 5De som köper dem drar sig inte för att döda dem, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren, jag har blivit rik! Och deras egna herdar skonar dem inte. 6Nej, jag skall inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag skall utlämna människorna åt varandra och åt deras kungar; de skall ödelägga landet och jag skall inte låta någon slippa undan. 7Så blev jag en herde för boskapshandlarnas slaktfår: jag tog två stavar, den ena kallade jag Ynnest och den andra Enighet, och jag vallade hjorden. — 8Jag gjorde mig av med de tre herdarna på en månad. — Men jag miste tålamodet med fåren, och även de tröttnade på mig. 9Då sade jag: »Jag vill inte längre vara er herde. Låt dem dö som skall dö, låt dem gå under som skall gå under och låt dem som blir kvar äta upp varandra.« 10Så tog jag min stav Ynnest och bröt av den för att upplösa det förbund som jag slutit med alla folk. 11Den dag det upplöstes förstod boskapshandlarna som iakttog mig att detta var Herrens ord. 12Sedan sade jag till dem: »Om ni tycker att det är rätt, så ge mig min lön — låt annars bli!« Då vägde de upp trettio silverstycken åt mig. 13Herren sade till mig: »Kasta dem till smältaren, denna härliga summa som de anser mig värd.« Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältaren i Herrens hus. 14Så bröt jag av min andra stav Enighet för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel. 15Herren sade till mig: »Utrusta dig nu som en oduglig herde. 16Ty jag skall låta det komma en herde i landet som inte bryr sig om de bortsprungna, inte letar efter de jämrande, inte läker de skadade, inte sörjer för de friska utan äter de fetas kött och sliter av dem klövarna.«

17Ve den oduglige herden,

som överger sina får!

Må svärdet träffa hans arm

och hans högra öga!

Må hans arm förtvina

och hans högra öga utsläckas för alltid!