Bibel 2000 (B2000)
1

Maning till omvändelse

11I åttonde månaden av Dareios andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo:

2Herren vredgades på era fäder. 3Tala till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig — så lyder hans ord — då skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot. 4Gör inte som era fäder. De hörde de tidigare profeterna förkunna: »Så säger Herren Sebaot: Vänd om från era onda vägar och onda gärningar.« Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren. 5Var är nu era fäder? Och profeterna, levde de i evighet? 6Mina ord och mina beslut, som jag befallde mina tjänare profeterna att förkunna, de drabbade ju era fäder. Då vände de om och sade: »Herren Sebaot hade beslutat att handla så med oss som vårt liv och våra gärningar förtjänade, och det har han också gjort.«

Första synen: ryttarna

7På tjugofjärde dagen i elfte månaden, dvs. månaden shevat, av Dareios andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo:

8Jag hade en syn i natt. En man på en röd häst hade stannat bland myrtenträden i skuggan, och bakom honom stod röda, bruna och vita hästar. 9Jag frågade: »Vad betyder dessa, herre?« Då svarade ängeln som talade med mig: »Det skall du få veta.« 10Och mannen som hade stannat bland myrtenträden sade: »De är utsända av Herren för att färdas över jorden.« 11Och de sade till Herrens ängel som stod bland myrtenträden: »Vi har färdats över jorden, men allt är lugnt och stilla.« 12Herrens ängel sade: »Herre Sebaot, hur länge skall du dröja med att förbarma dig över Jerusalem och Judas städer? I sjuttio år har du varit vred på dem.« 13Då gav Herren goda och tröstande ord till svar åt ängeln som talade med mig. 14Och ängeln som talade med mig befallde mig att ropa:

Så säger Herren Sebaot:

Stark är min lidelse

för Jerusalem och för Sion.

15Häftigt vredgas jag på de självsäkra folken:

min vrede var måttlig,

men de överdrev straffet.

16Därför säger Herren:

I barmhärtighet kommer jag åter till Jerusalem.

Mitt hus skall byggas där,

säger Herren Sebaot,

mätsnöret skall spännas i Jerusalem.

17Ropa på nytt:

Så säger Herren Sebaot:

Än en gång skall mina städer

flöda över av det goda.

Än en gång skall Herren trösta Sion,

än en gång utvälja Jerusalem.

Andra synen: hornen och smederna

18Jag lyfte blicken och fick se fyra horn. 19Jag frågade ängeln som talade med mig: »Vad betyder dessa?« Han svarade: »Dessa horn har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.« 20Herren lät mig se fyra smeder. 21Jag frågade ängeln: »Vad skall de göra?« Han svarade: »Dessa horn har skingrat Juda och gjort alla modlösa. Men nu har de fyra kommit för att vässa yxorna och hugga hornen av de folk som höjde sina horn mot Juda för att skingra folket.«

2

Tredje synen: mätsnöret

21Jag lyfte blicken och fick se en man med ett mätsnöre i handen. 2Jag frågade honom: »Vart är du på väg?« och han svarade: »För att mäta upp Jerusalem och se hur långt och brett det skall bli.« 3Då kom den ängel som talade med mig, och en annan ängel gick honom till mötes 4och sade: »Skynda dig och säg till den unge mannen där:

Jerusalem skall bli en stad utan murar,

ty många människor och djur skall rymmas där.

5Jag skall själv vara en mur av eld runt staden,

säger Herren,

och visa min härlighet där inne.«

Herren kallar på de deporterade

6Bryt upp, bryt upp! säger Herren.

Fly från landet i norr!

I alla väderstreck har jag skingrat er,

säger Herren.

7Bryt upp och rädda dig, Sion,

du som bor i Babylon!

8Ty så säger Herren Sebaot

om de folk som plundrat er:

Den som rör vid er, han rör vid min ögonsten.

9Ja, jag lyfter min hand mot dem,

de skall bli sina slavars byte.

Då skall ni inse

att Herren Sebaot har sänt mig.

10Gläd dig och jubla, dotter Sion!

Se, jag kommer

och tar min boning hos dig,

säger Herren.

11Många folk skall den dagen

sluta sig till Herren och bli mitt folk.

Jag tar min boning hos dig.

Då skall du inse

att Herren Sebaot har sänt mig till dig.

12Herren skall ta Juda i besittning

som sin del av den heliga marken.

Än en gång utväljer han Jerusalem.

13Var stilla inför Herren, allt levande,

han bryter upp från sin heliga boning.