Bibel 2000 (B2000)
7

Salomo finner visheten

71Också jag är dödlig, en människa som alla andra,

en ättling till den förste, han som formades av jord.

Min kropp tog form i en moders liv

2under tio månaders tid; jag bildades i hennes blod

genom en mans säd under nattlig kärleksnjutning.

3Och när jag föddes drog jag in samma luft som andra

och lades på samma jord som bär oss alla,

under samma gråt som är varje människas första ljud.

4Jag måste lindas och skötas med omsorg,

5ty inte ens en konung börjar sin tillvaro på annat sätt:

6för alla finns en enda väg in i livet, och en enda väg ut.

7Därför bad jag till Gud, och han gav mig klokhet.

Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig.

8Jag valde visheten framför spiror och troner

och höll rikedom för intet i jämförelse med henne.

9Inte ens den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt,

ty bredvid henne blir allt guld till värdelös sand

och silver räknas som smuts på marken.

10Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet

och ville hellre äga henne än dagens ljus,

ty skenet från henne slocknar aldrig.

11Men med henne kom också allt annat gott till mig;

det låg omätlig rikedom i hennes händer.

12Jag gladdes åt alla dessa ting,

ty visheten härskar över dem,

men jag visste ännu inte att hon också är deras moder.

13Det jag lärde mig utan baktankar

lär jag ut utan missunnsamhet.

Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv,

14ty den är en outtömlig skattkammare för människorna.

De som utnyttjar den vinner Guds vänskap,

fostrans gåvor öppnar vägen till honom.

Vishetens gåvor och egenskaper

15Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord

och göra mina tankar värdiga hans gåvor.

Ty han är vägvisaren till visheten,

och det är han som leder de visa rätt.

16Av honom beror både vi själva och våra ord,

all tankeförmåga och all yrkesskicklighet.

17Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen:

jag känner världens byggnad och elementens verkningar,

18tidsåldrarnas början och slut och förlopp,

solhöjdens växlingar och årstidernas skiften,

19årens kretslopp och himlakropparnas ställningar,

20djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen,

andarnas våldsamma krafter och människornas tankar,

växternas arter och rötternas hemliga krafter —

21allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,

22ty jag fick undervisning av visheten,

hon som med sin konst har format allt.

I visheten bor en ande som är förnuftig och helig,

ensam i sitt slag, mångfaldig till formen,

tunn, lättrörlig, klarsynt, ogrumlad,

tydlig, okränkbar, vän till det goda, skarpsinnig,

23oemotståndlig, välgörande, människovänlig,

fast, orubblig, bekymmersfri,

allsmäktig och med uppsikt över allt;

den genomströmmar alla andar

som är förnuftiga, rena och av den tunnaste materia.

24Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse.

I sin renhet tränger hon in i allt, i alla dess delar.

25Hon är ett utflöde från Guds makt,

hon strömmar kristallklar fram ur allhärskarens härlighet.

Därför kan ingenting orent komma henne nära.

26Hon är ett återsken av det eviga ljuset,

en klar spegling av Guds verksamhet

och en avbild av hans godhet.

27Hon är en men förmår allt,

hon förblir vad hon är men gör allting nytt.

I släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar

och frambringar profeter och vänner till Gud,

28ty Gud älskar bara den som lever med visheten.

29Hon är härligare än solen

och förmer än alla stjärnbilder.

Hennes strålkraft visar sig överträffa ljusets,

30ty ljuset avlöses av natten,

men visheten kan inget ont få makt över.

8

81Hon sträcker sig med kraft från öster till väster,

och hon styr skickligt allt.

Salomos kärlek till visheten

2Hon blev mig kär; jag valde henne i min ungdom

och strävade efter att göra henne till min brud.

Jag greps av åtrå efter hennes skönhet.

3Hon lyser med sitt höga ursprung, ty hon lever hos Gud,

och världsalltets härskare älskar henne.

4Hon är ju invigd i Guds kunskap

och tar del i hans verk.

5Om rikedom är något att sträva efter i livet,

vad är då värdefullare än visheten som frambringar allt?

6Om klokhet kan uträtta något,

vem i världen är då en större konstnär än hon?

7Och om någon älskar rättfärdigheten,

så är det genom hennes mödor som dygderna kommer:

hon lär ut måttfullhet och klokhet,

rättrådighet och mod —

det bästa en människa kan äga i livet.

8Och skulle någon därtill längta efter lärdom,

så känner hon det förflutna och kan förutse framtiden.

Hon förstår sig på tänkespråk och kan lösa gåtor,

tecken och under känner hon till på förhand,

och hon vet hur tider och skeden skall sluta.

9Henne föresatte jag mig alltså att föra hem och leva med,

ty detta visste jag:

Med sina råd skall hon ge mig framgång,

hon skall uppmuntra mig i bekymmer och sorg.

10Tack vare henne får jag ära bland människorna,

redan som ung blir jag hedrad i de gamlas krets.

11Jag kommer att visa skarpsinne som domare

och bli beundrad av de mäktiga.

12De skall vänta när jag är tyst

och lyssna när jag yttrar mig,

och om jag talar länge skall de tiga vördnadsfullt.

13Tack vare henne får jag odödlighet,

jag lämnar ett outplånligt minne åt kommande släkten.

14Jag skall styra hedningarna,

folken skall läggas under mig

15och fruktansvärda tyranner darra när de hör om mig.

Jag skall visa mig god för folket och tapper i krig.

16När jag kommer hem skall jag vila ut hos henne,

ty i umgänget med henne finns ingen bitterhet.

Att leva med henne vållar ingen smärta

utan ger bara lust och glädje.

17När nu mina tankar rörde sig kring detta

och jag begrundade för mig själv

att odödlighet kommer av släktskap med visheten

18och goda njutningar av vänskap med henne

och outtömlig rikedom av hennes trägna mödor

och klokhet av övning i hennes sällskap

och berömmelse av att man lyssnar till hennes ord —

då gav jag mig på vandring för att försöka vinna henne.

19Jag var en frisk och stark ung man

som hade fått en god själ,

20eller snarare: jag var god

och hade därför fått komma till en ofördärvad kropp.

21Men jag visste att bara Gud kunde ge mig det jag ville ha;

och redan det är klokhet, att veta vems gåva detta är.

Salomos bön

Därför vände jag mig till Herren och bad till honom,

av hela mitt hjärta sade jag:

9

91Mina fäders Gud, barmhärtighetens herre,

du som har skapat allt med ditt ord,

2och som genom din vishet gjorde människan

för att hon skulle härska över allt du skapat

3och styra världen heligt och rättfärdigt

och fälla rättsinniga domar.

4Ge mig visheten som delar tronen med dig,

uteslut mig inte från dem som får tjäna dig.

5Jag är ju din tjänare, din tjänarinnas son,

en svag människa, vars tid snart är förbi.

Lag och rätt förstår jag bristfälligt,

6ty även om man räknas som fullkomlig bland människor,

är man ingenting värd

utan den vishet som kommer från dig.

7Det var du som utvalde mig till konung över ditt folk

och till härskare över dina söner och döttrar.

8Du befallde mig att bygga ett tempel på ditt heliga berg

och ett altare i den stad där du ville bo,

en avbild av det heliga tält du reste vid begynnelsen.

9Hos dig finns visheten som känner dina verk,

som var med när du skapade världen

och som vet vad dina ögon finner glädje i

och vad som är rätt enligt dina bud.

10Sänd ut henne från din heliga himmel,

låt henne komma från din härlighets tron

och arbeta vid min sida,

så att jag kan lära mig vad som gläder dig.

11Ty hon vet och förstår allt,

och hon skall vägleda mig med klokhet i vad jag gör

och beskydda mig med sin härlighet.

12Då skall mina verk behaga dig,

och jag skall styra ditt folk med rättrådighet

och visa mig värdig min faders tron.

13Vilken människa har kunskap om Guds vilja?

Vem kan tänka ut vad Herren vill?

14De dödligas tankar är otillräckliga,

våra beräkningar är inte att lita på.

15Den förgängliga kroppen är en börda för själen,

det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar.

16Vi kan knappt göra oss en bild av det som finns på jorden,

bara med svårighet finner vi det vi har inom räckhåll.

Men vem har utforskat det som finns i himlen?

17Vem har förstått din vilja utan att du skänkt honom vishet

och sänt din heliga ande från höjden?

18Det var så jordens invånare leddes på rätta vägar,

så lärde sig människorna vad som gläder dig:

genom visheten blev de räddade.