Bibel 2000 (B2000)
5

De gudlösas ånger

51Då skall den rättfärdige stå där oförskräckt

inför dem som plågade honom

och föraktade hans mödor.

2När de ser honom

skall de gripas av fruktansvärd skräck

och häpna över hans ofattbara räddning.

3Ångerfulla skall de säga till sig själva,

suckande i sin själs betryck:

4»Den mannen var det som vi brukade håna,

smäda och göra narr av, vi dårar!

Vi tyckte att hans liv var en galenskap

och hans slut en nesa.

5Hur kommer det sig att han räknas till Guds söner

och har fått sin plats bland de heliga?

6Vi gick alltså vilse från sanningens väg,

rättfärdighetens ljus har inte lyst för oss,

solen gick aldrig upp för oss.

7Vi snärjde in oss i laglöshetens och fördärvets tistlar,

vi strövade genom stiglösa ödemarker,

men Herrens väg lärde vi inte känna.

8Vad har vi haft för nytta av vårt övermod?

Vilken hjälp har vi fått av rikedom och prål?

9Alltsammans har försvunnit som en skugga,

som när en budbärare skyndar förbi,

10som när ett skepp plöjer det svallande havet:

dess färd lämnar inget spår,

dess köl ingen väg genom vågorna.

11Eller som när en fågel flyger genom luften:

man finner ingenting som vittnar om dess flykt.

Genom den lätta luften röjs en väg

när den piskas av vingslagen

och klyvs av de susande vingarnas kraft,

men efteråt finns inget spår att se av färden.

12Eller som när en pil skjuts mot målet:

luften delas men flyter genast samman,

så att ingen vet vilken bana den följde.

13På samma sätt har vi blivit till och försvunnit.

Vi kan inte visa något tecken på att vi dög något till,

utan vi förtärdes i vår ondska.«

14Ja, den gudlöses hopp liknar fjun som flyger bort i blåsten,

eller lätta agnar som stormen driver framför sig.

Det skingras som rök för vinden,

försvinner som minnet av gästen som stannade bara en dag.

15Men de rättfärdiga lever för evigt.

Hos Herren har de sin lön

och den Högste sörjer för dem.

16Därför skall de ur Herrens hand ta emot

den strålande kungakronan och det sköna diademet.

Sin högra hand skall han hålla över dem,

och med sin arm skall han ge dem skydd.

17Han skall rusta sig med helig iver

och väpna skapelsen till värn mot fienderna.

18Han skall klä sig i rättfärdighetens harnesk

och sätta den opartiska domens hjälm på sitt huvud.

19Oövervinnelig helighet skall han bära som sköld,

20skoningslös vrede skall han slipa till svärd,

och hela världen skall följa honom

i strid mot de vanvettiga.

21Blixtar skall fara ut som välriktade pilar

och slungas mot sitt mål från skyarna

som från en hårdspänd båge.

22Vredens hagel skall vina från stenslungan.

Havets vatten skall stiga i raseri mot de onda

och floderna obarmhärtigt dränka dem.

23Kraftens ande skall strida mot dem

och sopa bort dem som en stormvind.

Så skall laglösheten lägga jorden öde,

och illgärningarna skall störta härskarnas troner.

6

De mäktigas ansvar

61Lyssna därför, konungar, och kom till insikt!

Lär av mig, ni som härskar över jordens alla länder!

2Hör noga på, ni som regerar över människorna,

ni som yvs över era många undersåtar.

3Det är Herren som har gett er väldet,

er makt kommer från den Högste;

han skall pröva era gärningar och granska era beslut.

4Ni är tjänare i hans rike men har inte regerat rättrådigt,

inte följt lagen och inte levt efter Guds vilja.

5Plötsligt skall han stå där och fylla er med fasa;

domen blir hård över höga herrar.

6För den ringe finns förlåtelse och nåd,

men de mäktiga möter makt när de rannsakas.

7Han som är allas härskare tar inte hänsyn till person

och viker inte för världslig storhet.

Hög och låg har han själv skapat,

och han sörjer för alla på samma sätt,

8men en sträng granskning väntar denna världens stora.

9Till er talar jag alltså, envåldshärskare,

för att ni skall lära er vishet och undgå felsteg.

10De som hållit den heliga lagen i helgd

skall räknas som heliga.

De som lärt sig den blir försvarade vid domen.

11Längta därför efter mina ord

och ta begärligt emot dem; de ger er god fostran.

Att söka visheten

12Strålande och oförgänglig är visheten.

Hon är lätt att se för dem som älskar henne,

man finner henne om man bara vill söka.

13Längtar man efter henne ger hon sig först till känna.

14Den som söker henne om morgonen får kort väg,

ty han finner henne sittande vid husets port.

15Att ha henne i tankarna är den högsta klokhet,

och den som ligger vaken för hennes skull

är snart utan bekymmer.

16Hon går själv omkring och söker upp

dem som är henne värdiga.

Vänligt visar hon sig för dem var de än går,

hon möter dem närhelst de tänker på henne.

17Visheten börjar när man uppriktigt längtar efter fostran.

18Att söka fostran är att älska henne,

att älska henne är att följa hennes lagar,

att hålla lagen är att försäkra sig om odödlighet,

19och odödligheten ställer människan nära Gud.

20Så leder längtan efter vishet till kunglig rang.

21Om ni gläder er åt troner och spiror, ni folkens härskare,

så håll visheten i ära; då får ni vara kungar i evighet.

22Vad visheten är och hur hon blev till skall jag låta er veta.

Jag skall inte dölja några hemligheter för er

utan följa hennes spår från allra första början.

Jag skall öppet lägga fram kunskapen om henne

och aldrig vika av från sanningens väg.

23Med den tärande missunnsamheten skall jag inte slå följe —

den har ingenting gemensamt med visheten.

24Nej, att många blir visa är världens räddning,

och en klok konung är folkets väl.

25Låt därför mina ord fostra er; det blir er till nytta.

7

Salomo finner visheten

71Också jag är dödlig, en människa som alla andra,

en ättling till den förste, han som formades av jord.

Min kropp tog form i en moders liv

2under tio månaders tid; jag bildades i hennes blod

genom en mans säd under nattlig kärleksnjutning.

3Och när jag föddes drog jag in samma luft som andra

och lades på samma jord som bär oss alla,

under samma gråt som är varje människas första ljud.

4Jag måste lindas och skötas med omsorg,

5ty inte ens en konung börjar sin tillvaro på annat sätt:

6för alla finns en enda väg in i livet, och en enda väg ut.

7Därför bad jag till Gud, och han gav mig klokhet.

Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig.

8Jag valde visheten framför spiror och troner

och höll rikedom för intet i jämförelse med henne.

9Inte ens den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt,

ty bredvid henne blir allt guld till värdelös sand

och silver räknas som smuts på marken.

10Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet

och ville hellre äga henne än dagens ljus,

ty skenet från henne slocknar aldrig.

11Men med henne kom också allt annat gott till mig;

det låg omätlig rikedom i hennes händer.

12Jag gladdes åt alla dessa ting,

ty visheten härskar över dem,

men jag visste ännu inte att hon också är deras moder.

13Det jag lärde mig utan baktankar

lär jag ut utan missunnsamhet.

Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv,

14ty den är en outtömlig skattkammare för människorna.

De som utnyttjar den vinner Guds vänskap,

fostrans gåvor öppnar vägen till honom.

Vishetens gåvor och egenskaper

15Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord

och göra mina tankar värdiga hans gåvor.

Ty han är vägvisaren till visheten,

och det är han som leder de visa rätt.

16Av honom beror både vi själva och våra ord,

all tankeförmåga och all yrkesskicklighet.

17Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen:

jag känner världens byggnad och elementens verkningar,

18tidsåldrarnas början och slut och förlopp,

solhöjdens växlingar och årstidernas skiften,

19årens kretslopp och himlakropparnas ställningar,

20djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen,

andarnas våldsamma krafter och människornas tankar,

växternas arter och rötternas hemliga krafter —

21allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,

22ty jag fick undervisning av visheten,

hon som med sin konst har format allt.

I visheten bor en ande som är förnuftig och helig,

ensam i sitt slag, mångfaldig till formen,

tunn, lättrörlig, klarsynt, ogrumlad,

tydlig, okränkbar, vän till det goda, skarpsinnig,

23oemotståndlig, välgörande, människovänlig,

fast, orubblig, bekymmersfri,

allsmäktig och med uppsikt över allt;

den genomströmmar alla andar

som är förnuftiga, rena och av den tunnaste materia.

24Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse.

I sin renhet tränger hon in i allt, i alla dess delar.

25Hon är ett utflöde från Guds makt,

hon strömmar kristallklar fram ur allhärskarens härlighet.

Därför kan ingenting orent komma henne nära.

26Hon är ett återsken av det eviga ljuset,

en klar spegling av Guds verksamhet

och en avbild av hans godhet.

27Hon är en men förmår allt,

hon förblir vad hon är men gör allting nytt.

I släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar

och frambringar profeter och vänner till Gud,

28ty Gud älskar bara den som lever med visheten.

29Hon är härligare än solen

och förmer än alla stjärnbilder.

Hennes strålkraft visar sig överträffa ljusets,

30ty ljuset avlöses av natten,

men visheten kan inget ont få makt över.