Bibel 2000 (B2000)
4

41Det är bättre att vara barnlös och rättrådig;

minnet av den rättrådige är odödligt,

både Gud och människor känner honom.

2När han lever här är han allas föredöme,

och när han går bort sörjs han av alla.

I evigheten bär han stolt sin segerkrans:

han har vunnit en tävling om ädla priser.

3Men de gudlösa får ingen nytta av sina många barn.

Plantor av oäkta skott rotar sig inte djupt

och skaffar sig inget säkert fäste.

4Om de också skjuter i höjden en tid och får grenar,

står de ostadigt; de skakas av stormen

och rycks upp med roten av vindarnas kraft.

5Alla de späda kvistarna bryts av,

och frukten blir värdelös, omöjlig att äta

och oduglig till allt.

6Barn som blivit till i en syndig förening

vittnar vid rannsakningen om föräldrarnas ondska.

Den rättfärdiges död

7Men den rättfärdige skall få vila,

om han också dör i förtid.

8Vördnadsvärd ålder beror inte av livets längd,

det är inte årens antal som räknas.

9Det är klokheten som är en människas vita hår

och ett oförvitligt liv som är hög ålder.

10Den rättfärdige behagade Gud,

därför älskade Gud honom

och hämtade honom, där han levde bland syndarna.

11Han rycktes bort

för att inte ondskan skulle förvilla hans förstånd

eller falskheten snärja hans själ,

12ty uselheten söker illvilligt fläcka ner det sköna,

och begärets konster fördärvar ett oskuldsfullt sinne.

13När han dog hade han på kort tid levat länge.

14Hans själ behagade Herren,

därför fick den undkomma ondskan så snart.

Men människorna som såg det utan att förstå

och inte besinnade detta

15att hans utvalda får nåd och barmhärtighet

och att han kommer till sina heliga —

16dessa gudlösa som lever

skall få sin dom av den rättfärdige som dött,

den tidigt bortgångne skall döma

den som grånat i orättfärdighet.

17De skall se den vises död

utan att förstå vad Herren beslutat om honom

eller varför han tog honom i sitt beskydd.

18De skall se det med förakt,

men Herren skall skratta åt dem.

19Efteråt skall de bli eländiga kadaver,

till spott och spe bland de döda i evighet.

Ty han skall slå dem till marken och förstumma dem,

han skall rycka undan fotfästet för dem

och tillintetgöra dem helt.

I kval skall de leva,

och minnet av dem skall utplånas.

20Darrande skall de komma

när deras synder räknas samman,

och deras lagbrott skall anklaga och överbevisa dem.

5

De gudlösas ånger

51Då skall den rättfärdige stå där oförskräckt

inför dem som plågade honom

och föraktade hans mödor.

2När de ser honom

skall de gripas av fruktansvärd skräck

och häpna över hans ofattbara räddning.

3Ångerfulla skall de säga till sig själva,

suckande i sin själs betryck:

4»Den mannen var det som vi brukade håna,

smäda och göra narr av, vi dårar!

Vi tyckte att hans liv var en galenskap

och hans slut en nesa.

5Hur kommer det sig att han räknas till Guds söner

och har fått sin plats bland de heliga?

6Vi gick alltså vilse från sanningens väg,

rättfärdighetens ljus har inte lyst för oss,

solen gick aldrig upp för oss.

7Vi snärjde in oss i laglöshetens och fördärvets tistlar,

vi strövade genom stiglösa ödemarker,

men Herrens väg lärde vi inte känna.

8Vad har vi haft för nytta av vårt övermod?

Vilken hjälp har vi fått av rikedom och prål?

9Alltsammans har försvunnit som en skugga,

som när en budbärare skyndar förbi,

10som när ett skepp plöjer det svallande havet:

dess färd lämnar inget spår,

dess köl ingen väg genom vågorna.

11Eller som när en fågel flyger genom luften:

man finner ingenting som vittnar om dess flykt.

Genom den lätta luften röjs en väg

när den piskas av vingslagen

och klyvs av de susande vingarnas kraft,

men efteråt finns inget spår att se av färden.

12Eller som när en pil skjuts mot målet:

luften delas men flyter genast samman,

så att ingen vet vilken bana den följde.

13På samma sätt har vi blivit till och försvunnit.

Vi kan inte visa något tecken på att vi dög något till,

utan vi förtärdes i vår ondska.«

14Ja, den gudlöses hopp liknar fjun som flyger bort i blåsten,

eller lätta agnar som stormen driver framför sig.

Det skingras som rök för vinden,

försvinner som minnet av gästen som stannade bara en dag.

15Men de rättfärdiga lever för evigt.

Hos Herren har de sin lön

och den Högste sörjer för dem.

16Därför skall de ur Herrens hand ta emot

den strålande kungakronan och det sköna diademet.

Sin högra hand skall han hålla över dem,

och med sin arm skall han ge dem skydd.

17Han skall rusta sig med helig iver

och väpna skapelsen till värn mot fienderna.

18Han skall klä sig i rättfärdighetens harnesk

och sätta den opartiska domens hjälm på sitt huvud.

19Oövervinnelig helighet skall han bära som sköld,

20skoningslös vrede skall han slipa till svärd,

och hela världen skall följa honom

i strid mot de vanvettiga.

21Blixtar skall fara ut som välriktade pilar

och slungas mot sitt mål från skyarna

som från en hårdspänd båge.

22Vredens hagel skall vina från stenslungan.

Havets vatten skall stiga i raseri mot de onda

och floderna obarmhärtigt dränka dem.

23Kraftens ande skall strida mot dem

och sopa bort dem som en stormvind.

Så skall laglösheten lägga jorden öde,

och illgärningarna skall störta härskarnas troner.

6

De mäktigas ansvar

61Lyssna därför, konungar, och kom till insikt!

Lär av mig, ni som härskar över jordens alla länder!

2Hör noga på, ni som regerar över människorna,

ni som yvs över era många undersåtar.

3Det är Herren som har gett er väldet,

er makt kommer från den Högste;

han skall pröva era gärningar och granska era beslut.

4Ni är tjänare i hans rike men har inte regerat rättrådigt,

inte följt lagen och inte levt efter Guds vilja.

5Plötsligt skall han stå där och fylla er med fasa;

domen blir hård över höga herrar.

6För den ringe finns förlåtelse och nåd,

men de mäktiga möter makt när de rannsakas.

7Han som är allas härskare tar inte hänsyn till person

och viker inte för världslig storhet.

Hög och låg har han själv skapat,

och han sörjer för alla på samma sätt,

8men en sträng granskning väntar denna världens stora.

9Till er talar jag alltså, envåldshärskare,

för att ni skall lära er vishet och undgå felsteg.

10De som hållit den heliga lagen i helgd

skall räknas som heliga.

De som lärt sig den blir försvarade vid domen.

11Längta därför efter mina ord

och ta begärligt emot dem; de ger er god fostran.

Att söka visheten

12Strålande och oförgänglig är visheten.

Hon är lätt att se för dem som älskar henne,

man finner henne om man bara vill söka.

13Längtar man efter henne ger hon sig först till känna.

14Den som söker henne om morgonen får kort väg,

ty han finner henne sittande vid husets port.

15Att ha henne i tankarna är den högsta klokhet,

och den som ligger vaken för hennes skull

är snart utan bekymmer.

16Hon går själv omkring och söker upp

dem som är henne värdiga.

Vänligt visar hon sig för dem var de än går,

hon möter dem närhelst de tänker på henne.

17Visheten börjar när man uppriktigt längtar efter fostran.

18Att söka fostran är att älska henne,

att älska henne är att följa hennes lagar,

att hålla lagen är att försäkra sig om odödlighet,

19och odödligheten ställer människan nära Gud.

20Så leder längtan efter vishet till kunglig rang.

21Om ni gläder er åt troner och spiror, ni folkens härskare,

så håll visheten i ära; då får ni vara kungar i evighet.

22Vad visheten är och hur hon blev till skall jag låta er veta.

Jag skall inte dölja några hemligheter för er

utan följa hennes spår från allra första början.

Jag skall öppet lägga fram kunskapen om henne

och aldrig vika av från sanningens väg.

23Med den tärande missunnsamheten skall jag inte slå följe —

den har ingenting gemensamt med visheten.

24Nej, att många blir visa är världens räddning,

och en klok konung är folkets väl.

25Låt därför mina ord fostra er; det blir er till nytta.