Bibel 2000 (B2000)
2

De gudlösas tal

21Med sitt förvända sätt att tänka säger de:

»Kort och bedrövligt är vårt liv;

när slutet kommer finns ingen bot,

vi vet ingen som har återvänt från dödsriket.

2Vi har kommit till av en slump,

och efteråt är det som om vi aldrig funnits.

Vår andedräkt är flyktig som rök,

och vår tankeförmåga en gnista, tänd vid hjärtats slag.

3När den släcks blir kroppen aska,

och anden förflyktigas som den tunnaste luft.

4Vårt namn glöms bort med tiden,

och ingen minns vad vi uträttat.

Vårt liv försvinner spårlöst som ett moln;

det löses upp som dimman

när den drivs bort av solens strålar

och förföljs av dess hetta.

5Vår livstid drar förbi som en skugga,

och vårt slut är oåterkalleligt:

sigillet sätts på plats och ingen återvänder.

6Kom, låt oss njuta av det goda som bjuds

och utnyttja världen med ungdomlig iver.

7Dyra viner och parfymer skall vi ha i överflöd.

Vårens blomning får inte gå oss förbi,

8bind kransar av rosenknopparna innan de vissnar.

9Ingen äng skall förbli orörd av vårt överdåd,

överallt skall vi lämna spår av festglädjen.

Detta är vad vi har, vår rättmätiga lott.

10Den fattige rättfärdige skall vi trampa på.

Inte tar vi hänsyn till änkan,

inte bryr vi oss om den gamles grånade hår.

11För oss skall styrkan vara lag och rätt —

svagheten visar själv att den är värdelös.

12Vi skall lägga försåt för den rättfärdige,

ty han står i vägen för oss:

han motarbetar våra planer,

han skymfar oss som lagbrytare

och smädar oss för brott mot skick och sed.

13Han ger sig ut för att ha kunskap om Gud,

Herrens tjänare kallar han sig.

14Han står där som en anklagelse mot vårt tänkesätt —

redan att se honom är obehagligt.

15Hans liv är inte som andras,

hans vägar leder åt annat håll.

16Oss betraktar han som falska mynt,

och det liv vi lever skyr han som orenhet.

De rättfärdigas slut kallar han salighet,

och han skryter med att Gud är hans far.

17Nu vill vi undersöka om hans ord är sanna

och se hur det blir vid hans död.

18Är den rättfärdige Guds son

skall ju Gud ta sig an honom

och rädda honom från hans fiender.

19Vi skall pröva honom med misshandel och plågor,

så att vi får veta hur fridsam han är

och får se hur det är med hans tålamod.

20Vi skall döma honom till en neslig död;

han skall ju få beskydd, efter vad han säger.«

21Så tänker de, men de bedrar sig,

ty deras ondska förblindar dem.

22De förstår inte Guds hemligheter,

de hoppas inte på lön för fromheten

och tror inte på belöning åt fläckfria själar.

23Gud skapade människan till odödlighet

och gjorde henne till en bild av sitt eget väsen,

24men genom djävulens avund kom döden in i världen,

och de som är hans egendom får erfara den.

3

De rättfärdigas hopp

31Men de rättfärdigas själar är i Guds hand,

och ingen plåga skall nå dem.

2I dåraktiga människors ögon är de döda;

deras bortgång kallas olycka

3och deras hädanfärd förintelse,

men de är i frid.

4Även om de har straffats, så som människor ser det,

har de rikt hopp om odödlighet.

5Efter att ha tuktats något litet skall de få möta stor godhet,

ty Gud satte dem på prov

och fann att de var honom värdiga.

6Som guld i smältugnen prövade han dem,

han tog emot dem som en brännoffergåva.

7I den stund han kommer till dem skall de flamma upp

och flyga fram som gnistor i halm.

8De skall döma folken och härska över hedningarna,

och Herren skall vara deras konung i evighet.

9De som förlitar sig på honom skall förstå sanningen,

och de trogna skall förbli hos honom i kärlek.

Ty hans heliga får nåd och barmhärtighet,

och han skall komma till sina utvalda.

De gudlösas straff

10Men de gudlösa skall straffas för sina villfarelser,

dessa som föraktade den rättfärdige och avföll från Herren.

11Olyckliga de som ringaktar vishet och fostran:

deras hopp är fåfängt, deras möda gagnlös,

vad de gör är till ingen nytta.

12De får hustrur utan vett och ondskefulla barn.

Förbannelse vilar över deras avkomma.

13Salig den ofruktsamma som är obefläckad

och aldrig har haft syndigt umgänge:

när Gud kommer till själarna får hon sin lön.

14Salig den snöpte som inte har brutit mot lagen

eller burit på onda tankar mot Herren:

hans trohet skall lönas med en dyrbar gåva,

i Herrens tempel skall han få en bättre lott.

15Ja, dygdens mödor bär ärorik frukt,

och vishetens planta är fast rotad.

16Men äktenskapsbrytares barn skall inte nå mognad,

de som föds ur förbjudet umgänge skall utplånas.

17Och även om de lever länge räknas de för intet,

och till sist får de en ärelös ålderdom.

18Dör de i förtid har de inget hopp

och ingen tröst på avgörandets dag;

19ont blir slutet för ett orättfärdigt släkte.

4

41Det är bättre att vara barnlös och rättrådig;

minnet av den rättrådige är odödligt,

både Gud och människor känner honom.

2När han lever här är han allas föredöme,

och när han går bort sörjs han av alla.

I evigheten bär han stolt sin segerkrans:

han har vunnit en tävling om ädla priser.

3Men de gudlösa får ingen nytta av sina många barn.

Plantor av oäkta skott rotar sig inte djupt

och skaffar sig inget säkert fäste.

4Om de också skjuter i höjden en tid och får grenar,

står de ostadigt; de skakas av stormen

och rycks upp med roten av vindarnas kraft.

5Alla de späda kvistarna bryts av,

och frukten blir värdelös, omöjlig att äta

och oduglig till allt.

6Barn som blivit till i en syndig förening

vittnar vid rannsakningen om föräldrarnas ondska.

Den rättfärdiges död

7Men den rättfärdige skall få vila,

om han också dör i förtid.

8Vördnadsvärd ålder beror inte av livets längd,

det är inte årens antal som räknas.

9Det är klokheten som är en människas vita hår

och ett oförvitligt liv som är hög ålder.

10Den rättfärdige behagade Gud,

därför älskade Gud honom

och hämtade honom, där han levde bland syndarna.

11Han rycktes bort

för att inte ondskan skulle förvilla hans förstånd

eller falskheten snärja hans själ,

12ty uselheten söker illvilligt fläcka ner det sköna,

och begärets konster fördärvar ett oskuldsfullt sinne.

13När han dog hade han på kort tid levat länge.

14Hans själ behagade Herren,

därför fick den undkomma ondskan så snart.

Men människorna som såg det utan att förstå

och inte besinnade detta

15att hans utvalda får nåd och barmhärtighet

och att han kommer till sina heliga —

16dessa gudlösa som lever

skall få sin dom av den rättfärdige som dött,

den tidigt bortgångne skall döma

den som grånat i orättfärdighet.

17De skall se den vises död

utan att förstå vad Herren beslutat om honom

eller varför han tog honom i sitt beskydd.

18De skall se det med förakt,

men Herren skall skratta åt dem.

19Efteråt skall de bli eländiga kadaver,

till spott och spe bland de döda i evighet.

Ty han skall slå dem till marken och förstumma dem,

han skall rycka undan fotfästet för dem

och tillintetgöra dem helt.

I kval skall de leva,

och minnet av dem skall utplånas.

20Darrande skall de komma

när deras synder räknas samman,

och deras lagbrott skall anklaga och överbevisa dem.