Bibel 2000 (B2000)
19

Egypterna drunknar, israeliterna går genom havet

191Men de gudlösa ansattes ända till det yttersta av Guds obarmhärtiga vrede, eftersom han i förväg visste vad de skulle göra: 2fastän de själva hade tillåtit israeliterna att dra bort och ivrigt skyndat på dem skulle de ångra sig och förfölja dem. 3Medan de ännu höll på med sorgeriterna och klagade vid de dödas gravar kom de på nya, dåraktiga tankar, och snart förföljde de som rymlingar samma människor som de nyss hade tiggt och bett att ge sig av. 4Till denna ytterlighet drevs de av en rättvis tvångsmakt, som kom dem att glömma vad som hade hänt för att de skulle drabbas av nya lidanden, tills sista återstoden av deras straff gått i fullbordan. 5Ditt folk skulle få uppleva en underbar vandring, medan de andra mötte döden på ett sällsamt sätt.

6Hela skapelsens väsen omformades än en gång från grunden i lydnad för dina befallningar, för att dina tjänare skulle bevaras oskadda. 7Man fick se hur ett moln täckte lägret och hur torr mark steg upp där det nyss var vatten; en framkomlig väg höjde sig ur Röda havet, en grönskande slätt ur det vilda vågsvallet. 8Där gick de fram, hela det folk som beskyddades av din hand och som hade fått se så märkliga tecken. 9De var som hästar på bete, de skuttade som lamm, och de lovsjöng dig, Herre, sin räddare. 10Ty de mindes ännu det som hänt under deras tid i det främmande landet: hur myggor hade kommit fram ur jorden i stället för att bli till på djurens naturliga sätt, och hur mängder av paddor hade spytts upp av floden i stället för att födas som vattendjur. 11När de sedan längtade efter något läckert att äta och bad om det, fick de också se fåglar bli till på ett nytt sätt: 12vaktlar steg upp ur havet för att stilla deras hunger.

13Så drabbades syndarna av vedergällningen, sedan de först hade varnats genom våldsamma blixtar. Rättvist led de för sin egen ondska — de hade ju gett prov på det mest hätska främlingshat. 14Andra hade avvisat obekanta vandrare, men dessa människor lade slavok på utlänningar som hade gjort dem väl. 15Och inte nog med det: de andra skall visserligen stå till svars för att de visade fientlighet mot främmande, 16men dessa ordnade först välkomstfester och lade sedan fruktansvärda bördor på dem som redan hade fått del av deras egna rättigheter. 17Så slogs de också med blindhet, alldeles som de andra vid den rättfärdiges port, när de sveptes in i ett oändligt mörker och var och en måste leta efter sin egen port för att komma in.

18Elementen kan själva bilda nya kombinationer, liksom musiken från ett stränginstrument kan ändra taktarten fast tonerna hela tiden är desamma. Det inser man klart om man ger akt på vad som hände: 19landvarelser förvandlades till vattendjur, och simmande djur kom upp på land, 20elden stegrade sin kraft i vatten, och vattnet glömde sin förmåga att släcka. 21Ändå förtärde lågorna inte de ömtåliga djur som gick omkring mitt i elden och smälte inte den flyktiga, rimfrostliknande födan från himlen. 22Ja, på allt sätt, Herre, gav du ditt folk storhet och ära. Du har inte svikit, utan bistått det alltid och överallt.