Dyrkan av naturkrafter
131
Ps 92:7
Rom 1:20
13:1 dårar var alla de människor Kap 13–15 är en utvikning, föranledd av talet om egypternas gudar. I anslutning till profetisk tradition angrips avgudadyrkan över huvud taget; jfr Jes 44:9–20; Jer 10:1–16; Jer br. Dåre.13:1 Honom som är Anspelning på Guds namn (2 Mos 3:14 med not).Ohjälpliga dårar var alla de människor som inte visste något om Gud, inte förmådde hämta kunskap ur det sköna de såg om Honom som är, och inte lärde känna konstnären genom att ge akt på hans verk, 2
Job 31:26–28
13:2 att … himlens ljusbärare var gudar och världens styresmän Eller »att … himlens ljusbärare, som råder över världen, var gudar« (1 Mos 1:16). Biblisk tro kunde i någon mån respektera grekisk naturfilosofi (v. 6) men avvek genom principen att alla naturfenomen styrs av Gud.utan trodde att elden eller vinden eller den flyktiga luften eller stjärnornas krets eller det svallande havet eller himlens ljusbärare var gudar och världens styresmän. 3
Syr 42:16–21
Om de har hållit dessa ting för gudar därför att de tjusats av deras skönhet, då bör de inse hur mycket förmer än tingen deras härskare är. All skönhets upphov har ju skapat dem. 4Och om de drivits av förundran över tingens makt och kraft bör de lära sig av dem hur mycket mäktigare deras skapare är. 5Ty ur storheten och skönheten hos det skapade träder bilden av dess upphovsman fram för tanken. 6
Ändå förtjänar dessa människor inte att klandras så strängt; det är kanske så att de söker Gud och gärna vill finna honom, fastän de går vilse under sina ansträngningar. 7De lever bland hans verk och utforskar dem, och de förleds av den yttre anblicken, eftersom det de ser är så vackert. 8
Men urskuldas helt kan de inte – 913:9 ana sig till evigheten Evighetsbegreppet, som förekom inom antik naturvetenskap och filosofi, ses här med ironisk distans: det strider mot bibelns lära om världens skapelse och förestående undergång.om de förmådde skaffa sig så stora kunskaper att de kunde ana sig till evigheten, varför har de då inte redan funnit tingens härskare?
Dyrkan av gudabilder
10
44:9–20
Jer 10:1–15
Vish 15:4–13
135:15–18
13:10 Ömkliga är de Bilddyrkan förbjuds med största eftertryck i bibeln (2 Mos 20:4 f.) och bedöms här strängare än tillbedjan av naturfenomen.Ömkliga är de som kallar människohänders verk för gudar – de sätter sitt hopp till döda ting: guld och silver som bearbetats av konstnärer, bilder av djur eller någon värdelös sten som huggits till för länge sedan. 11En snickare sågar ner ett lämpligt träd, med van hand skalar han av all barken, och efter alla konstens regler tillverkar han ett nyttigt föremål till vardagslivets tjänst. 12Spillbitarna från arbetet använder han till att koka mat över, och så äter han sig mätt. 13Men den spillbit som inte duger till någonting, en krokig trästump som är full av kvistar, den tar han och täljer vårdslöst till under någon ledig stund, och han formar den med lekfull skicklighet. Han ger den en människas gestalt 1413:14 rödockra En färg som tillverkades av järnhaltig jord. Det röda sminket gjordes av sjögräs.eller gör den lik ett simpelt djur. Han målar den med rödockra och smink så att huden blir rosig, och när han har målat över alla fläckarna på den 15och gjort ett fodral som passar för den att bo i, sätter han upp den på väggen och fäster den med spik. 16Han har alltså sörjt för att den inte skall falla ner, eftersom han vet att den är ur stånd att hjälpa sig själv – den är ju bara en bild och behöver hjälp. 17Men när han skall be om pengar, ett gott gifte eller barn, skäms han inte för att tala till detta livlösa ting. Han anropar det kraftlösa om hälsa, 18han ber det döda om liv, han tigger hjälp av det som saknar varje förnimmelse, lycka på resan av något som inte ens kan ta ett steg. 19Till affärer och arbete och lycka med hantverket begär han duglighet av händer som är fullständigt odugliga.